Platser, Litteratur/Skrifter, Byggnader/arkitektur, Berättelser/fenomen, Personer/Livsöden

Avrättningsplatsen vid Brötkullen, ”Brötkulle röse”

Brötkulle röse,på koordinaterna, 58.80545, 15.41076, finns utsatt på en karta från 1600-talets slut. 

Fyra socknar delade på galgplatsen vid Brötkullen: Tjällmo, Godegård, Hällestad och Boo. Stölderna på landsbygden av djur, matvaror och kläder var många och det krävdes att förövarna straffades hårt. De som gjort sig skyldiga till upprepade brott, riskerade att bli hängda. Vid mindre brott kom tjuvarna undan med böter eller med att slita spö. Ännu allvarligare såg man på mord. Barnamord ledde alltid till halshuggning och bålbränning fram till 1800-talets början. 

Domstolen visade stor noggrannhet i sitt utredande kring skuld eller oskuld. Den anklagade gavs möjlighet att försvara sig och vittnesförhören kunde bli många. De anteckningar som då fördes, finns ännu att läsa på gulnade papper i de domböcker som samlats på landsarkivet.

För många av traktens dödsdömda blev landskapet kring Brötkullen det sista de såg i livet, innan bödeln gjorde sitt. Varje härad, senare varje landskap, höll sig med en bödel, ett yrke som sällan valdes av fri vilja. Tidigt var bödeln en f.d. våldsman, som bytt sig till straffrihet mot att ställa upp som dödens redskap. Han fick det tvivelaktiga nöjet att utdela spöstraff, att lägga snaran om halsen på den som skulle hängas eller att svinga bilan över de till halshuggning dömda. Till sin hjälp hade denna ”mästerman” eller ”skarprättare” en dräng med den märkliga titeln ”rackare”. Hans uppgift var att ordna det praktiska kring t.ex. avrättningen men också att begrava de avrättade samt sådana som själva berövat sig livet och som därför inte fick begravas på kyrkogården. Rackaren skulle även fästa upp de styckade kropparna på stegeln, när det dömts till ett sådant straff.

Rackaren i Hällestad, Peter ”Pelle” Lindahl, fick 1850 order att begrava liket efter Sven Peter Nilsson, allmänt kallad Sven Greje. Han hade tagit sitt liv i häradshäktet i Hällestad i väntan på rättegång. Pelle gjorde det inte precis lätt för sig. Innan Sven Greje slutligen fick ro i Lagmansgölen, hade rackaren begravt honom fyra gånger.

Bild: Lagmansgölen

Det är en riktigt mustig berättelse, som du kan läsa i häftet ”Sanning eller ren skär lögn”, som Tjällmo Hembygdsförening har till försäljning.

Flera personer miste sina liv på avrättningsplatsen:

Slutet av 1600 Johan Andersson för rånmord - att mista livet och steglas.

Slutet av 1600 Lars Svensson för rånmord – att mista livet och steglas.

1699 Erik Ersson för upprepade stölder och samröre med Satan – att mista livet.

1711 Anna Carlsdotter för barnamord – att halshuggas och brännas på bål .

1737 Salomon Bergstedt för rånmord på två personer – att mista höger hand, halshuggas och steglas.

1754 Erik Eriksson för mord på sin svåger – att halshuggas och steglas.

Klicka ovan för att lyssna på berättelsen om mordet på Erik Erikssons svåger det s.k Kastebergsmordet.

1757 Knut Samuelsson för upprepade stölder till ett högt värde – att hängas.                             

1840 Carl Peter Ljung för rån och misshandel – att halshuggas.

Blev du nyfiken att veta mer om de andra brotten? Då kan du läsa mer i häftet ”Brott och straff”, den och andra texter går att beställa via Tjällmo Hembygdsförenings mail: hbf.tjallmo@gmail.com och en förteckning över samtliga skrifter föreningen säljer finns på hemsidan https://www.hembygd.se/tjallmo/ . Klicka gärna på ikonerna nedan för mer information och kontakt.

Inlagt av: Tjällmo Hembygdsförening
Kommun: Motala
Ort: Brötkullen,Tjällmo
Licens:
CREATIVE COMMONS ATTRIBUTION ICKE KOMMERSIELL INGA BEARBETNINGAR (CC BY-NC-ND)