Har du gått på torrskodd Sommens botten?

Platser, Arkeologi, Föremål/Objekt, Berättelser/fenomen

En plats i projektet Gömda och glömda

Hösten 1996 ringde författaren och biologen Göran Bergengren till Östergötlands museum. Han berättade att en flottholme flutit upp i Tyrsundet i sjön Sommen. På flottholmen hade man sett stråk av nedslagna störar. Var någon på museet intresserad av att följa med ut och dokumentera fyndet?

Den första frågan blev helt naturligt – Vad är en flottholme? Nästa fråga var – Går det att gå på den? Sjunker den inte då?

En flottholme, eller ävjeberg som de också kallas, uppstår genom att sumpgas bildas under sjöbottnens torvskikt. När trycket blir tillräckligt högt lyfts delar av bottnen upp och flyter upp till vattenytan. Att flottholmar bildas i Sommen är ett välkänt fenomen som inträffar då och då. Vanligen sker det i september – oktober efter en varm sommar då det varit lågt vattenstånd.

En sådan chans att se ett spännande naturfenomen fick man ju inte missa. Det var bara att tacka ja och följa med ut i båten tillsammans med Göran Bergengren. Göran Hector, som då var sjöns ende yrkesfiskare, bistod oss med båt och Lasse Wilén från Naturmorgon på Sveriges radio var med och gjorde ett reportage.

Intervju på flottholmenGöran Bergengren intervjuas av Lasse Wilén från Naturmorgon på Sveriges radio.

Där flottholmen visade sig är vattendjupet i vanliga fall ca 3 m. Det var ungefär ett 100 x 100 m stort område av sjöbottnen som tryckts upp över vattenytan. Tyrsundet ligger i den sydvästra delen av sjön Sommen, mellan Torpön och Svalön. Närmaste land fanns på Svalön, drygt 100 m bort.

Flottholmen bestod av ett dyigt torvskikt som kändes ganska osäkert att ”gå iland” på. Det visade sig dock att vi inte var de första besökarna på den där holmen. Innan vi kom dit hade en älg passerat och satt sina karaktäristiska spår tvärs över den tillfälliga ön, på sin väg mellan Sommens öar.

Spritt över flottholmen fanns gamla tallstubbar – resterna efter en skog som växt på platsen en gång i tiden när sjöns vattenstånd var betydligt lägre. Det finns flera områden i sjön där man kan se spår av skog på sjöbottnen. En tradition berättar att Gustav Vasa låtit hugga ner dessa skogar för att få virke till den rustbädd som lades under grunden till Vadstena slott. Nu fick vi chansen att datera skogen. Ett prov togs från en av stubbarna och det daterades till perioden 3090-2870 f Kr. Det innebär att skogen växte här under mellanneolitikum, d v s den mellersta delen av bondestenåldern. Det betyder förstås att Gustav Vasa är helt oskyldig i det här fallet.

Göran går iland på flottholmenGöran Bergengren vandrar bland stubbarna från den skog som under stenåldern växte där det idag är sjöbotten. 

Tvärs över flottholmen löpte två stråk av tätt placerade störar. De bildade formen av en öppen kon med den smala änden vänd mot Svalön. De båda stråken kunde följas på en nära 50 m lång sträcka. Därefter försvann de ner under vattenytan igen i båda ändar. Konstruktionen tolkades som resterna efter en fiskekatsa.

Fiskekatsor är ett fast fiskeredskap som sannolikt fanns redan under stenåldern. En katsa består av en landarm av varierande längd. Den sträcker sig från strandens vass ut till en fiskegård med njurformade fångstrum, som placerats i vassfritt vatten. Katsan sattes vanligen om vartannat år, vilket i regel skedde på våren före islossningen. Katsor byggs av ett spjälverk av sammanflätade störar som körs ner i sjöbottnen. Ännu in i modern tid har katsor brukats som fångstredskap i Sverige. Fångsten går till så att fisken följer landarmen ut till fiskegården. När den simmat in i fångsrummet hittar den inte ut igen och kan sedan håvas upp.

En fiskekatsaKatsan fortsätter ner under vattenytan. 

Störarna i katsan på flottholmen bestod i huvudsak av fur och stack upp ca 2 dm över flottholmens yta. Vi passade på att dra upp två störar och deras bevarade längd var ca 1,5 m. Ena änden på störarna var tillyxad till en vass spets. Mellan störarna fanns här och där bitar av vidjor som sannolikt utgjorde resterna efter ett flätverk som hållit samman konstruktionen.

Eftersom katsans båda ändar försvann ner under vattnet var det omöjligt att avgöra dess fullständiga form och storlek. Vi kan anta att de två stråken av störar motsvarar två olika landarmar. Det är möjligt att det finns en viss tidsskillnad mellan de båda men de kan även ha fungerat tillsammans i en och samma konstruktion. Fångstrummet fick vi aldrig se då det var helt dolt under vattnet.

Störar dras uppEn av störarna i fiskekatsan dras upp och mäts.

Prover från de två störarna vi drog upp har daterats. Tyvärr gick det bara att konstatera att katsans störar huggits till efter år 1650 e Kr men att de kan lika gärna vara från 1800-talet. Sommen har i alla tider varit en viktig fiskesjö och har bl a en egen stam av röding. Här har fisken fångats på många olika sätt (metrevar, nät, ryssjor, isfiske med eldar och dragrodd m m). Nu vet vi att man även använt sig av katsor.

Tilläggas kan att en flottholme dök upp vid Torpön sensommaren 2016. Det är bara att hålla ögonen öppna så kanske ni också får se en. Själv måste jag nog erkänna att jag var ganska nöjd när jag tryggt var tillbaka i båten efter att ha vandrat runt på ett lätt sviktande underlag mitt ute i sjön.

Författare: Ann-Charlott Feldt
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Ydre
Socken/stad: Torpa
Ort: Tyrsundet



Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language: