Licens

×

Mors vila

Reportage om...

Begreppet Mors vila var tidigt bekant för mig. Månne var det någon väninna till min mor som var där för vila eller så var det på annorstädes vis det kommit till mig som en insikt att mödrar behövde vila. Här följer en kort presentation av vilohemmet Mors vila strax utanför Brokind.

Det som väckte mitt intresse var att jag träffade en bekant som visade sig ha arbetat på hemmet så sent som på 2000-talet. Om Mors vilas historia före och efter min vaga vetskap från min barndom visste jag intet. Bättring.

Initiativtagaren till Mors vila visade sig vara komministern i Sankt Lars församling Bror Olding. Denne var bördig från Göteborg men kom till Linköping 1924 i landsförsamlingens tjänst. Om Olding har det sagts, och finns beskrivet, att han var en särskilt engagerad människa med oräkneliga engagemang i smått som stort. Som verkande i Linköpings landsförsamling såg han nöd och lidande i umbäranden på landsbygden, slitet i de stadsnära industrierna, likväl som missförhållanden i församlingsbors hemförhållande. Ett konkret initiativ mot en del av detta var att skapa en stunds vila för dåtidens utarbetade kvinnor, en stilla nåd för den tidens kvinnor i smålantbruks- eller arbetarklass.

Bror Olding var inte bara en stor humanist, utan även en man med stor övertygande förmåga. Till sitt beskrivna projekt lyckades han i förstone få direktör Berghoff till Brokinds slott att skänka en tomt intill sjön Järnlunden, nära gården Karlemåla. Ytterligare tomtmark kunde genom Oldings idoghet adderas genom överlåtelser och förmånliga köp från välvilliga landägare i grannskapet. För själva vilohemmet anlitades byggmästare Enok Karlsson, och redan efter två månaders byggtid kunde Mors vila invigas den 19 juli 1926. Byggkostnaden landade på 9 000 kronor. Men totalt med markköp och inventarier slutade notan på 16 000.



Verksamheten kunde efter utbyggnad erbjuda 22 kvinnor vila. De utan hustru handfallna äkte männen fick hjälp av församlingen diakonissor för den dagliga driften av hushållen. Enligt utsago även fru Olding vid ömmande stunder. Stundom sändes barnen till koloni under mödrarnas vila.

Det som gjorde församlingens ekonomiska insats möjlig var ett flertal bidrag från enskilda församlingsmedlemmar, likväl som församlingens församlade näringsliv. Den fortsatta förvaltningen kom att finansieras på en mängd vis, men verksamheten har mycket att tacka församlingens s.k. Frivilligkrets. Kretsen bestod av ett 25-tal damer i Sankt Lars församling som arbetade ideellt som husmödrar. Varje år i mars månad anordnade de basarer där de sålde lotter, handarbeten och hembakat till driften av Mors vila.

Även församlingens ungdom var till stor hjälp. Helt avgörande rent av. Det var församlingens ungdomsförbund som redan från starten 1926 innehade ansvaret för driften av vilohemmet. Husmodern Svea Karle låter sig minnas att ett 100-tal ungdomar i församlingen under säsongen cyklade ut till vilohemmet för att stå till tjänst.

På ett privat plan fick en flicka bördig från Stockholm Olding att stanna upp en stund. Hon hette Anna Wallander och kom att bli hans livskamrat i över 40 år. De gifte sig den 11 augusti 1928 och kom att få barnen Lars, Elisabet och Per. Anna var av samma virke som maken och kom att få stor inverkan på vilohemmet och i övriga verksamheter inom församlingen

I grupper om ett tjugotal kvinnor inkvarterades de behövande under sommarhalvåret i välbehövlig vila. Mors vila erbjöd helpension. Dagarna flöt på med läsning, sol och vila. På tal om flöt så var till en början få kvinnor simkunniga. Till deras stöd byggdes en inhägnad invid stranden utan risk för djupt vatten.

Som ett uttryck för Bror Oldings humanistiska karaktär införde han direktiv om särskilda arbetskläder för de tjänstgörande på Mors vila.. Men inte som markör för överordning. Tvärtom önskade han att de vilande inte påmindes om den särskilda personalens plikter. Han önskade helt sudda ut skillnaden mellan tjänare och tjänande. De vilande kvinnorna skulle känna total befrielse från hushållets plikter.

Mors vila drevs vidare under åren med hjälp av en rad församlingsmedlemmar. År 1960 instiftades stiftelsen Sankt Larshemmet för driften av vilohemmet. Den första förestånderskan var doktorinnan Ingeborg Hjorton. Denne var även skrivbiträde vid Sankt pastorsexpedition, vid hennes tid belägen nuvarande Linköpings stadshus. Med henne finns åtskilliga som borde nämnas i sammanhanget. Vid Mors vilas 80-års jubileum presenterade Bror och Annas dotter Elisabet en skrivelse till vilans hågkomst. Hon minns att syskonen Olding brukade följa åtminstone säsongens första grupp utarbetade kvinnorna till vilan med den gengasdrivna bussen som tog dem till den närmaste gården, och den vidare färden med all packning fick ske till fots. Väl framme möttes de av fru Hjorton eller fröken Lindqvist. Sommaren kunde börja.

En ögonblicksbild av verksamheten ger Bo Tollander, som 16-årig debutant på tidningen Östgöten på uppdrag att bevaka Mors vilas 25-års jubileum. -Bror Olding hälsade gästerna välkomna. De 75 jubileumsgästerna fick tränga ihop sig inomhus, ty vädergudarna var den dagen på dåligt humör. Telegram anlände från landshövdingskan, friherrinnan Märta Hamilton, född De la Gardie. Ett dylikt referat gällde vid den tidens journalistik. Mitt huvudsakliga minne är dock att komminister Oldings fru tyckte att jag såg ung ut. Däri hade hon förvisso rätt, men hon anade nog inte att jag då var skolkamrat med hennes dotter Elisabeth.

Samhällets utveckling och förändring gav Mors vila en delvis ny grupp hjälpsökande. I mitten av 1900-talet var barnkullarna generellt mindre mot förr och de mest slitsamma arbetena hade lyckligtvis fasats ut. Nu blev fattigänkor en ny målgrupp. Vidare verkade man för det ökade behovet till rekreation för kvinnor med beroendeproblematik eller i övrigt resurssvaga mödrar som kunde erbjuda sina barn en stunds sommarvistelse och semesterro.

Hemmet strävade vidare med nya inriktningar. Ungdomsförbundets initiala krafter var förbi och ideella insatser var i församlingen likt övrigt föreningsliv i vårt land alltmer nödbett. Stora underhållskostnader och i vissa ögon tveksamhet av behovet gjorde att anläggningen hyrdes ut till ett mer världsligt bruk. År 2007 anställdes emellertid en ny diakon till församlingen, och hon skapade snart ambitioner för stället. Nu tillkom diverse terapier i verksamhetens linje. Nya behövande befolkade ånyo hemmet. En av flera verksamheter var Sköna dagar, vilket i realiteten innebar att diakonen varje torsdag fyllde en minibuss med gamlingar för färd mot Mors vila, där de trakterades och erbjöds gudstjänst och vila. Andra aktiviteter för att möta behov växte fram, en hel flora faktiskt. Ett exempel var retreat med fokus på vila, men även möjlighet för skapande genom ikonmåleri och andra utvecklande sysselsättningar.

Till slut tog ändå församlingens möjlighet för fortsatt drift ut sin roll och stiftelsen begärde sig själv i konkurs. I november månad 2013 såldes anläggningen på exekutiv auktion. En epok av ideellt arbete och engagemang gick i graven.

Bror Olding var inte bara initiativtagare till hemmet. Han var även dess beskyddare som ordförande i styrelsen för hemmet under lång tid likt många andra åtagande. Googla på hans namn och låt dig imponeras över vad en människa som han kunde åstadkomma i en tid utan våra dagars möjligheter. En sann människovän som det går för få på dussinet för vårt gemensamma välbefinnande.


//Leif Wallentinsson, november 2017.

Bildtexter:
Bild 1: Tidig bild från verksamheten vid Mors vila. Fotograf okänd.
Bild 2: Bror Olding förättar dop i ett linköpingshem 1969. Fotograf okänd.
Bild 3: Mors vila i sommarskrud. Foto: Arne Gustafsson, Linköping.
Bild 4: Medfaret vykort med raljant budskap från Mors vila. Fotograf okänd.
Bild 5-6: Interiörer från Mors vila. Foto: Studio Östgöta-Bild, Linköping.
Bild 7: Fager utsikt från pensionatet 2009. Foto: Anna-Karin Torp.
Bild 8: Mors vila i sommarskrud 2012. Foto: Anna-Karin Torp.
Bild 9: Sista säsongen för Mors vila. Foto: Anna-Karin Torp 2013.

Källor:
Vem är vem? / Götalandsdelen utom Skåne 1948, sid 739.
Muntliga intervjuer med barnen till Bror och Anna Olding; Elisabet Stenqvist och Per Olding.
Muntlig intervju med siste verksamhetsledaren Ninna Grefbäck.
Muntlig intervju Anna-Karin Torp.
Bo Tollander. Artikel i Östgöten. Oklart när den publicerades, artikelförfattarens tillgång till en av författarens sammanställning.
Anna Evans Ceder, Mors vila -en plats för trötta mödrar-. Linköpings universitet, kandidatuppsats 2008.

 

Författare: Leif Wallentinsson
Inlagt av: Östergötlands museum
Kommun: Linköping
Ort:
Licens:
Bild för licensen CREATIVE COMMONS ERKÄNNANDE (CC BY)

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language: