Licens

×

Anders Fredrik "Bränne-Fregge" Nilsson 1820-1879

Personer/Livsöden

Minnet efter Bränne -Fregge, ibland benämnd Bränne-Figge, är alltjämt levande bland äldre ydrebor, trots att han varit död i långt över 100 år. Så var han också en särskilt märklig man. 

Till de yttre faktumen skilde han sig inte särskilt från andra fattigöden i 1800-talets Sverige. Hans hustru Stina Carlsdotter framfödde tio barn. De var i perioder utfattiga.

Han föddes i Lilla Rödje på sommaren 1820. Hans föräldrar Nils Nilsson och Maja Bengtsdotter brukade stället men i mitten av Anders Fredriks första decennium tycks något ha hänt. Källorna är oklara men familjen är inte längre brukare av Lilla Rödje utan boende på undantag i torpet Larstorp, tills de avflyttar till okänd plats.

Nästa gång vår man drabbar oss i denna redogörelse är när han gifter sig. Det sker i december månads sista dagar 1845. Bruden heter Stina Carlsdotter och är piga i Baggemålen. Anders Fredrik är då dräng i Norrhammar, boende i Stenstugan där paret etablerar sin nya samvaro. Tre barn kommer på rad. År 1850 uppges familjen flytta till Uppland. Så långt tycks de emellertid inte kommit. De landar istället i Stora Malms församling i Södermanland. Olyckligtvis eller storvulet tituleras han som rättare i inflyttningslängden. Två år senare flyttar han ut som dräng med sin familj. Flyttlasset går åter till Stenstugan i Norra Vi. Omkring 1858 flyttar familjen till det närliggande Larsbo. År 1865 får familjen avträda torpet och blir efter dåtidens språkbruk satta på socknen som försvarslösa. Det är rimligtvis vid denna tid som Anders Fredrik i omgivningens ögon blommar ut som den oberäknelige Bränne-Fregge.

På Norra Vi socknens bekostnad önskade man som en lösning för familjen att bygga en backstuga. Enligt uppgift, och efter mycket förhandlande, sägs ägaren till gården Njärvehult ha accepterat familjen Nilsson på hans ägor. Backstugan fick namnet Stensberg och låg intill nuvarande väg 134 invid Visskvarn.

Sitt smeknamn ska Bränne-Fregge fått som varande brännmästare i Österfors smedja. Han kunde lika gärna fått namnet efter sin konst att bränna brännvin. Han blev allmänt anlitad av gårdsägare att bistå vid gårdarnas brygd. I en skinnpung ska han förvarat en människohand efter en självspilling som han rörde om i brygden under ramsor. Bränne-Fregge blev betraktad som trollkunnig och när han gav sig till Hin håle genom att smeta sitt eget blod på kyrkans nyckelhål var hans rykte beseglat. Nu var han trolsk och ingav stor respekt trots sin socialt låga status.

Ryktesfloran kring hans person tål långt från alltid nagelfaret stöd. Vad som kommer av vad är sällan lätt att klarlägga vid studier av minnesuppteckningar. Följande exempel presenterar Carl Segerståhl i sin artikel om Bränne-Fregge i “Från Sommabygd till Vätterstrand”, utgiven 1955. Han hade som ung student i bland annat folklorik intervjuat ydrebor främst under åren 1921-22 om minnen och sägner från orten. Följande exempel kan naturligtvis i sin orimlighet vara sann, men sannolikt vara verklig grund för sägnen. En sagesman i Sund, som Segerståhl kallar “ännu en gubbe i Sund”, låtit berätta:
“Dä va en i Tullerum som hette Petter Öst, som hadde gått å hängt sej. Honom va Bränne-Fregge framme och kastrerade, innan nån kommit å sett honom, där han hängde”. Förtäljaren fortsätter sin förmedling med att Bränne-Fregge skulle ha använt stenarna för att få klart och bra hembränt. En annan uppgiftslämnare, som Segerståhl benämner “en annan gammal man i Sund socken”, påstår att Bränne -Fregge använde de gällade stenarna “å bota mä”.
Ren fakta är att en Petter Öster hängde sig i november månad 1853 i Tullerum. Han hade vid tiden en låg men ändå en titel; Extra ordinarie fattighjon. Men om han blev gällad av Bränne-Fregge lämnar artikelförfattaren till dig som läsare.

Störst rykte fick han emellertid som kvinnohjälpare. Många kvinnor blev av naturliga skäl med barn. Oftast var det pigor som bryskt uppvaktats av drängar. Bränne-Fregge fann ett botemedel med egen vinning. Hans kur bestod i att havande kvinnor till kvällen ordinerades några droppar av hans medicin och ytterligare droppar på morgonen. För att kuren skulle verka fullt ut rekommenderade Bränne-Fregge att han under natten skulle ha samlag med patienten. På det viset skulle fostret komma ut på ett par timmar efter morgondosen. På fråga hur han gör, efter fråga från hustrun på Njärvehult, svarar han "Jag smörjer dem på magen ikring naveln, sedan ligger jag hos dem och sedan ger jag dem av dropparna. Då kommer ungarna två timmar därefter".

Ett flertal ydrekvinnor underkastade sig hans behandling. Ett exempel var Malin Nilsdotter som i september 1870 framfödde ett ofullgånget foster. Hon var vid tiden trolovad med Anders Peter Andersson, som plötsligt berättat att han avser att emigrera till Nordamerika. Hon hade därefter tagit hjälp av Bränne-Fregge som rått bot på bekymret.

Vad stod till buds för dessa behövande kvinnor och vad erbjöd Bränne-Fregge? I förstone. Att som ogift kvinna bli med barn i det äldre Sverige var inte sällan en mindre katastrof för den drabbade. Män kunde sällan säkert bindas till barnalstrandet. Därmed blev det oftast moderns roll att sörja för barnet. Behovet av fosterfördrivning var utpräglad. En vanlig metod var att skrapa av och inmundiga fosfor från dåtiden tändstickor. Kuren var särdeles chansartad. Många är de kvinnor som dött i väldiga kval av denna fördrivningsmetod. En annan beprövad kur var att ta hästmedicinen Sävenboms droppar. Extrakt från denna giftiga växt var närmast lika chansartad. I en passus beskriven Bränne-Fregge vad hans mixtur består av. Hans hustru kokade ur sin särk efter "rening" och blandade det med hallonsöta och stensöterötter.

I januari månad 1871 kom rättvisan ikapp honom. Han dömdes i Ydres häradsrätt till fyra månaders fängelse för fosterfördrivning. Kort efter avtjänat straff avled hans hustru och Bränne-Fregges tillvaro blev alltmer löslig. Han umgicks bland andra med Karl Rosengren i Axefallsboda, Sund sn. Båda var i 60-årsåldern. De har mer gemensamt än vad de inser. De uppvaktar båda, varandra ovetande, den 25-åriga Mathilda, dotter till änkan Johanna Gustafsdotter i Loberget. En konfrontation är det givna resultatet. Det blir ett kraftfullt slut. Rosengren ber Bränne-Fregge följa med ut på en kostig. Rosengren bär på en hagelbössa som han plötsligt avlossar mot Bränne-Fregges ansikte. Trots ett massakrerat ansikte lever han. Rosengren försöker avsluta striden med sin bösskolv. Kolven går dock sönder varefter han hastigt hugger ner ett par småträd och slår Bränne-Fregge till döds. I dödboken anges platsen för upptäckten av hans sargade kropp till Stora Lodhults ägor.

För denna handling borde Rosengren dömts till döden. Rätten tar dock hänsyn till sockenbornas reaktion. De tycker att Rosengren gjort en välgärning som befriat dem från Bränne-Fregge. Istället döms han till fängelsestraff. Kammarjunkare Rääf på Bulsjö menade att Rosengren borde gått straffri eftersom han gjort en god gärning med att freda "hela orten från ett odjur i människohamn".

Anders Fredrik "Bränne-Fregge" Nilsson begravdes nesligt genom att hans kista förvägrades passage genom kyrkporten. Istället bars kistan över kyrkogårdsmuren och gravsattes i ett ärelöst nordligt hörn.

I mitten på 1980-talet hittades ett manuskript på Ydremål på gården Njärvefall. Skriften nedtecknades av gårdens ägare, bonden och nämndemannen Anders Petter Jonsson i mitten av 1800-talet. Föutom huskurer och praktiska knep för det dagliga livet på en bondes gård innehåller skriften trolldom, skrock och vidskepelser. En av grannarna till gården var vår Bränne-Fregge. Måhända var det Brännne-Fregges svartbok som återfanns.

//Leif Wallentinsson


Illustrationer:
Hans Hellberg

Bildtexter:
Utsnitt ur dödbok för Norra Vi 1869-1895, sid 20.
Utsnitt av häradsekonomiska kartan över Norra Vi 1868-1877.

Källor:
Carl Segerståhl, Bränne-Fregge - en trollgubbe i Ydre. Publicerad i Från Sommabygd till Vätterstrand, del V, utgiven av Tranås hembygdsgille 1955, sid 88-91.
Norra Vi, en berättelse om en bygd och dess människor
/Red. Björn JohanssonBrott och straff i Kinda och Ydre, 2012
/Thomas Hagström
 Kyrkböcker:
Norra Vi C:4 (1781-1861), sid 277.
Norra Vi AI:5 (1823-1830), sid 18 och 25.
Norra Vi AI:8 (1849-1860), sid 76 och 87.
Norr Vi AI:9 (1861-1865), sid 109.
Norra Vi F:2 (1869-1895), sid 20.
 

Författare: Leif Wallentinsson
Inlagt av: Östergötlands museum
Kommun: Ydre
Ort:

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language: