Öna kulturreservat

Platser, Byggnader/arkitektur, Personer/Livsöden, Släktforskning

Välkommen till kulturreservatatet Öna, ett skogshemman vackert beläget vid Stensjön. Följ den slingrande grusvägen som skuggas av hundraåriga furor. Efter parkeringen väntar en uppförsbacke sedan belöningen fyra små gårdsenheter nära den spegelblanka sjön. Ingen går opåverkad från Öna - en av få tysta platser som finns kvar.

Du kan besöka Öna när du vill. De hus som är öppna kan du titta in i. Kom gärna hit när vi har visning och programaktiviteter. Då visar vi mer av husens insidor och berättar om de människor som bott och satt sin prägel på Öna.

OM GÅRDARNA OCH MILJÖN

Öna består av fyra ofattbart små jordbruk i ett mycket stenigt landskap. Stensjö Ö finns omtalat i ett brev 1537 då det var en utjord till gården Dockebo i samma socken. Torparen Erik Bengtsson dör på Öna 1699. Det är första gången vi vet att någon bor här.

På 1700-talets slut fanns två små gårdar och en backstuga inne i skogen. De magra markerna försörjde 20 personer. I takt med ökad uppodlingsgrad ökade antalet gårdar till fyra små enheter. Närmast sjön ligger Nergården vars byggnader är från 1700-talets senare del.

På Öna genomfördes laga skifte 1928 och då regleras åker och äng samt skogen till varje liten gård. Närmast bebyggelsen ligger små åkrar med stenrösen som berättar om odlarmöda och slit för brödfödan.

Öna representerar det fattigsverige som befolkades av människor på marginalen. Det var från miljöer som den här som många utvandrade till Amerika för att få ett bättre liv. För att dryga ut inkomsterna hade Önaborna extrainkomster. I Bäckstömsgården fanns ett skomakeri. I den bandvävstol som finns bevarad vävdes band som sedan såldes i Linköping. Att spinga takstickor var en annan bisyssla.

Nedergården blev sommarstuga redan på 1930-talet och präglas av det. Ryggåsstugan blev ett museum och visthusboden blev sovloft och kläddes in med modern panel. Uppgården eller Röda gården som den också kallas byggdes till och moderniserades för att bli arrendatorsbostad på 1930-talet . En ny bod och ett nytt dass byggdes och trädgården anlades och försågs med ett prydligt staket.

De sista sommargästerna; sjuksköterskan My Lindstöm och musiklärarinnan Ella Sundqvist, satte sin prägel på Öna. Här vistades de båda kvinnorna, som av folk i bygden kallades ”damerna”, mellan 1943 och 1973. I museet tillkom föremål från deras långresor från världens alla hörn. De lyssnade vetgirigt på vad folk berättade om äldre seder och bruk, som  ”de små grå ” och annat oknytt. Mat offrades till de små grå i grottan som ligger ute i markerna. 

I kvinnornas umgänge fanns flera konstnärer och författare som Sven Stolpe. Museichefen Bengt Cnattingnius var en annan av besökarna. Önas gästbok visar vilka som gästade Öna och vilket intryck platsen gjorde på dem.



På Öna bodde även en man som hette Verner Ahnberg. Han kallades för Mosen eller ”Verner Vandraren”.  Många historier cirkulerar om honom och hans föreställningar om ”de små grå och sjöormen”. Verner Mosen Ahnberg, som avled 1971, blev den siste fast boende i Öna. Av hans stuga återstår idag endast en cementgrund och ett spisröse.

År 1973 donerades Uppgården och Nergården till Östergötlands museum. Museet äger tre fastigheter medan Skomakarstället eller Bäckströmsgården är privat.  Öna blev  Kulturreservat  2002 och förvaltas av Länsstyrelsen.

VÄGBESKRIVNING

Kör väg 34 mot Kisa. Sväng mot Haraldsbo. I Haraldsbo följ separat skyltning mot Öna.

Fler resurser

Öna kulturreservat på Länsstyrelsen

 

Inlagt av: Östergötlands museum
Kommun: Linköping
Socken/stad: Ulrika
Ort: Öna

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language: