Sven Fredrik Lidman 1784-1845

År 1815 seglade den svenske orientalisten Sven Fredrik Lidman uppför Nilen, genom Egypten och ända till det mytomspunna Nubien. Han såg monument som vittnade om ett storslaget förflutet och samlade en mängd fornsaker som var tänkta att ingå i en offentlig samling i Sverige. Föremålen förstördes dock i en brand och en förkrossad Lidman återvände tomhänt till Sverige.

Sven Fredrik Lidman föddes i Sankt Johannes församling den 11 december 1784. Fadern Sven Lidman var då komminister, sedermera kyrkoherde i Tingstad församling. Modern hette Catharina Birgitta Landberg och var dotter till komminister Gustaf Lindberg och dennes maka Fredrika Widegren.

Sven Fredrik antogs som student vid Uppsala universitet år 1800. Efter dåtidens diffusa studieregler utnämndes han 1811 till docent i arabiska språk. Samma år blev han även prästvigd.

Från 1811 till 1817 tjänstgjorde Sven Fredrik Lidman som predikant vid den svenska legationen i Konstantinopel.

År 1815 inledde han en upptäcksfärd uppför Nilen till det mytomspunna Nubien. Som resesällskap hade han den estländske språkvetaren Otto Friedrich von Richter (1792-1816). Nubien kunde endast nås via strapatsfyllda passager förbi Nilens vattenfall, s.k. katarakter, söder om Aswan. Här kom de att besöka ett område som då fortfarande till stor del var oupptäckt mark och Lidman var sannolikt den förste svensk som satte sin fot där. På sin väg beskrev de noggrant många av de tempel som kantade Nilens strand. Dessa monument är idag förstörda eller har flyttats till nya platser eftersom man under 1960-talet byggde Höga Dammen i Aswan och området är idag begravt under Nassersjöns enorma vattenmassor. Ibrim kom att bli deras sydligaste destination eftersom de där tvingades vända på grund av konflikter mellan rivaliserande stammar längre söderut.

På sin färd samlade de bägge resenärerna en mängd föremål. Samlingen uppskattades till ett värde av 40.000 kronor i samtidens värde. Genom olyckliga omständigheter förstördes dessvärre huvuddelen av det hopbragda i en eldsvåda i det s.k. Svenska palatset i Konstantinopel 1818.

Kort efter den förödande branden fick Lidman lov att återvända till Sverige. I förstone som kyrkoherde i Slaka. Sedermera som domprost i Linköping. År 1833 ställde han upp i biskopsval för Linköpings stift, men fick se sig besegrad. Med tiden fick han 12 barn med sin maka Ebba Annerstedt (1798-1868). Inte mindre än fyra barn kom förövrigt att drunkna.

Vad som hände med återstoden av hans samling är inte helt säkert men äldre notiser visar på att åtminstone delar av den till slut anlände till Sverige. Tre reliefer från Nya riket (ca 1200 f.Kr.) som Lidman sannolikt hemförde hamnade i Linköpings stiftsbibliotek där de ironiskt nog under slutet av 1900-talet åter fick utstå en förödande brand. Relieferna blev svårt skadade men genom ett noggrant konserveringsarbete kunde de återställas och kan idag beskådas i Linköpings stadsbiblioteks kuriositetskabinett. Annat tillföll Riksmuseet och ingår idag i Medelhavsmuseets samlingar. Bland annat en mumiekista och ett par s.k. stelar.

Här slutar historien om en samling som, om den hade bevarats intakt, troligen hade utgjort en betydande andel av de fornegyptiska antikviteter som genom historien hamnat i svenska offentliga samlingar och som skulle ha gjort Lidman stor ära. I stället medförde den tragiska branden att Lidman kom tillbaka nästan tomhänt och länge drogs med skulder och olust från hans orientaliska äventyr. Den lilla grupp egyptiska saker som efter Lidmans död ärvdes av hans son Rudolf hamnade, enligt en äldre släktkrönika, så småningom på soptippen genom Rudolfs änkas försorg. Hon sägs ha motiverat handlingen med att ”ingen kan begära av en fattig änka att hon skall betala flyttningskostnader och hyra för gammalt skräp”!

Leif Wallentinsson, Östergötlands museum

Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping
Ort: Linköping