Under april 2007 genomfördes en byggnadsarkeologisk undersökning av S:t Larskyrkans torn. Målet var att undersöka de medeltida murverken i S:t Larskyrkan för att fastställa kyrkans och tornets olika byggnadsetapper. Vi studerade bjälklagsnivåer, rumsindelningar, trappsystem och olika muröppningar. Kan det vara så att tornet i S:t Lars kyrka byggts som ett kungligt bostadstorn och vilken funktion har de stora öppningarna i tornet haft?
S:t Larskyrkans romanska stenkyrka uppfördes under första hälften av 1100-talet och bestod ursprungligen av långhus och kor med absid. Det nuvarande tornet är tillbyggt tidigast 1177. Enligt en uppgift från år 1241 har biskop Kol invigt kyrkan. Han var biskop under åren 1171-1195, vilket innebär att uppgiften om en invigning sannolikt ska tolkas som att han återinviger den ombyggda kyrkan efter att tornet uppförts. Fynd av tidigkristna runristade gravmonument (s k eskilstunakistor) och träkistor av en ålderdomlig typ indikerar att den romanska stenkyrkan föregåtts av en träkyrka.
Efter en brand byggdes tornet om runt år 1330. Under 1400-talet slogs valv i kyrkan och samtidigt vidgades triumfbågen. En ombyggnad skedde 1736 då det romanska koret ersattes av ett 28 m brett tvärskepp med en rak altarvägg i öster. Redan 1799 revs dock den gamla kyrkan för att bereda plats för en ny kyrka som invigdes 1802. De medeltida grundmurarna knuffades omkull och blev delvis kvar under den nya kyrkans golv.
Undersökningen omfattade en dokumentation av de medeltida murarna genom uppmätning, ritning och fotografering. Dessutom togs prover på murbruket i de olika murverk som ingår i tornet. Dessa prover kommer sedan att jämföras med den stora referenssamling för murbruk som finns på Östergötlands länsmuseum.
Författare:
Ann-Charlott Feldt
Inlagt av:
Kulturarv Östergötland
Kommun:
Linköping
Ort:
Linköping