Banvaktstugan i Valla

Tillhör projektet Gömda och glömda

Jag minns när det var trafik på järnvägen mellan Mjölby och Hästholmen. På slutet av 1980-talet, innan banan lades ner var det Väderstadverken som transporterade jordbruksredskap på godsvagnar till Mjölby för vidare transport ut i världen.

Men mest minns jag som mycket liten när mamma och jag stod och väntade på rälsbussen till Mjölby. Jag fick tillsägelse att inte trampa i spåret, varpå jag genast gjorde just det; trampade ner en liten stövelklädd fot och fastnade. Mamma ryckte och slet för att få loss mig, rälsbussen skulle ju komma snart. Hjälp kom i form av mjölkutköraren som kom körande med sina mjölksåar på lastbilsflaket. Han tog bort den skrikande ungen från stöveln som då lätt kunde lirkas bort från spåret. Jag kan fortfarande minnas hur mamma luktade när hon drog i mej och stöveln; läppstift och tobak, ja mammor rökte i slutet av 50-talet. Sommaren 1958 upphörde all persontrafik på banan. Godstrafiken var dock kvar till 1990. Innan spåret helt upphörde kunde man en sista gång åka med en extrainsatt räls-buss, vilket jag och mina små barn gjorde. Det var en härlig upplevelse att se landskapet susa förbi från en annan vinkel. En konduktör iförd vegamössa klippte biljetterna. Tyvärr minns inte barnen något av den turen. Kanske behövs det en stövel i spåret för att minnas.

Redan i slutet av 1880-talet fanns det en idé om att bygga en järnvägslinje mellan Mjölby och Hästholmen. Järnvägen skulle kombineras med ångfärja mellan Hjo och Hästholmen med järnvägsvagnar och gods. Syftet var att stimulera handel med hjälp av en snabb transportled genom Östergötland och Västergötland. Nu dröjde det till 1906 innan planerna på järnvägslinjen togs upp igen och 1910 invigdes Mjölby - Hästholmens järnväg. Någon tågfärja blev det aldrig men mycket spannmål och gödningsmedel fraktades på järnväg och sedan på båt över Vättern.

I dag återstår endast en smal gräsbevuxen ränna av spåret omgiven av vallar. Flera stationshus och banvaktstugor är rivna, några är ombyggda till permanentbostäder. Men ännu står Banvaktstugan i Valla kvar, ensam ute på den öppna slätten och minner om den tid när det frustade fram tåg varje dag. Alla stationshus och banvaktstugor utmed linjen är byggda av rött tegel och står på rejäl huggen granitgrund. Banvaktstugan var en tjänstebostad för banvakten och hans familj. Till banvaktens arbetsuppgifter hörde att besikta en viss sträcka av spåret. Besiktningen gjordes varje dag, till fots eller med hjälp av en dressin. Fanns det en vägövergång över spåret skulle bommarna fällas när tågen kom. Arbetsinsatsen för banvakten var inte så stor och lönen var därefter men han var ständigt bunden till sin järnväg, det gick ju tåg årets alla dagar. Som tur var fanns det möjligheter till odling och till bostället hörde en rejäl jordkällare, byggd i granit för vinterförvaring av grönsaker och rotfrukter. Så visst klarade sig familjen. Men nya tider kom med modern teknik som manövrerade signaler och bommar, banvaktarna blev överflödiga. Och banvaktarboställena blev oftast sommarhus för f d järnvägsanställda.

Utmed linjen fanns tre banvaktstugor; en utanför Mjölby, en utanför Väderstad och en i Valla som ligger i Svanshals socken. Stationshus fanns i Hogstad, Väderstad, Svanshals, Hejla, Heda och Hästholmen.

Marie Hagsten

Banvaktstugan hade jordkällare.

Den gamla banvallen går att följa genom landskapet.

Författare: Marie Hagsten, Östergötlands museum
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Ödeshög
Ort: Valla