Ett ensamt torn i Åtvidaberg

Tillhör projektet Gömda och glömda

Intill Linköpingsvägen, väg 35, genom Åtvidaberg står en välbevarad tornliknande byggnation. I Riksantikvarieämbetets fornminnesregister uppges detta vara en kalkugn och lokala källor daterar den till mitten av 1800-talet.

I en kalkugn brändes kalksten till bränd kalk. Från Föreningen Brukskultur Åtvidaberg har följande hämtats som berättar hur bränningen gick till vid just denna ugn:

Via en träbrygga, anlagd på kullen intill, kärrades kalksten för hand fram till fyllningshålet. Nedtill har ugnen två uttagsöppningar, som även fungerade som spjäll. Ugnen sköttes av en för driften ansvarig eldare, som såg till att stenen sorterades noggrant och att ugnen sedan fylldes med kalksten efter ett noga framtaget system. I den stora öppningen gjordes elden upp. Elden fick brinna med stor intensitet under några dagar för att temperaturen skulle komma upp till cirka 1 000 grader. Efter avslutad bränning rakades den brända kalken, som också kallas packsten eller osläckt kalk, fram.

Den brända kalken kan sedan släckas med vatten varvid släckt kalk, som är i pulverform, bildas. Släckt kalk används vid framställning av kalkbruk och kalkfärg. Användandet av kalkbruk kom till Norden med det medeltida kyrkobyggandet och har av tradition framställts vid, eller nära, den aktuella byggnadsplatsen.

Kopparverket i Åtvidaberg behövde mycket kalk och hade två egna brott. Kalksten användes vid framställningen av koppar som flussmedel för att göra slaggen mer lättflytande. Vid 1800-talets mitt byggdes såväl många nya industrilokaler som bostäder inom Kopparverket. Därmed var behovet av släckt kalk till kalkbruk och kalkfärg stort, vilket troligen är anledningen till att Kopparverket lät uppföra denna ugn.

Kalkstensugn i Åtvidaberg.

Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Åtvidaberg
Ort: Linköpingsvägen