Licens

×

Dramat på Löfstad krog

Platser

Tillhör projektet Gömda och glömda

Då inträdde en annan person i rummet. Det var en yngling av smärt men kraftig kroppsbyggnad. Hans svarta ögon och mörkbruna, lockiga hår gjorde att han liknade en söderns son mera än en nordbo. Han såg mycket bra ut, men i hans ögon låg ett lurande, illistigt uttryck, som föreföll ytterligt obehagligt.

Löfstad krog

-God afton mor Malena, hälsade han, då han inkom i rummet. Han slog sig vårdslöst ner på en stol och kastade hatten på bordet.

Mor Malena, värdinnan på stället, satt vid ett av rummets trenne fönster, sysselsatt med strumpstickning. Hon såg upp från sitt arbete på ynglingen med ett föraktligt leende.

-Kan det vara möjligt att få sig en sup i afton. Vädret är kallt och ruskigt, det kan behövas någonting som värmer.

-Har du pengar? frågade gumman och såg på honom genom de stora glasögonen.

Detta är upptakten till en historia om ett mord, en avrättning och ett självmord. Berättelsen är hämtad från Östergötlands veckoblad, 7 november 1885. Skribenten har fått den återberättad för sig av en artonårig skjutsbonde som glatt och livligt berättade historien om Judebacken. Det hela ska ha utspelat sig i och omkring Löfstad krog, strax efter Finska kriget 1808 - 1809.

Enligt berättelsen drev mor Malena Löfstad krog som på den här tiden hade till uppgift att förse resande med mat och logi. Malenas dotter Elin har förälskat sig i ovan nämnda yngling. Ynglingen heter Berndt och är fosterson hos trädgårdsmästaren på Löfstad slott. Han är en odugling som inte vill arbeta. Ungdomarna planerar att gifta sig, men mor Malena har ett och annat att invända. Det största problemet är just att Berndt inte vill arbeta och således inte har några pengar. Den ödesdigra kvällen då Berndt kommer in på krogen och ber att få en sup sitter redan en annan man vid ett bord. Det är en judisk man, som, när han betalar sin nota, visar upp en stor sedelbunt.

Elin och Berndt möts senare under kvällen vid ett uthus och diskuterar hur de ska kunna övertala mor Malena att få gifta sig. Berndt anser att det inte går eftersom modern är ”hård som flinta”.

Han berättar för Elin om de planer som tagit form i hans huvud under kvällen. Elin tycker inte om det hon hör och föreslår att de antingen ska vänta till mor Malena lämnar jordelivet eller att hon ska hota sin mor med att dränka sig i Löfstadsjön om de inte får gifta sig. Men Berndt verkar fast besluten att genomföra sin plan.

Dagen efter stiger två bönder in på Löfstad krog och berättar om något rysligt som hänt under morgonen: när inspektorn och rättaren under morgonen gått ner till sjön för att se efter näten, hittade de en man liggande i ett dike, badande i blod. Han hade flera sår på kroppen och … dessutom hade han inte en skilling på sig och judarne bruka minsann inte wara barskrapade.

Under dagen hålls polisförhör och mordvapnet hittas – det visar sig tillhöra Berndt. På kvällen sätts han i ”fångkärran”. Platsen där den döda mannen hittades kallas sedan dess Judebacken.

På en höjd, inte långt från Kimstad, samlas några månader senare hundratals människor från trakten. De väntar på Berndt som förs till platsen i en fångkärra. När han lägger huvudet i stocken hörs ett skrik och en ung kvinna tränger sig fram genom folkmassan.

- Farväl Berndt, ropade hon. Wi träffas i en annan werld!

När skarprättarens yxa föll – föll även Elin ned till marken. Hon hade öppnat sina pulsådror.

Om detta är en sann historia är tveksamt. Det är väl snarare en skröna. Men platsen omnämns i Löfstadarkivet i Vadstena och Ortnamnsregistret som just Judebacken och är belägen nära Löfstadsjön och Eda gård i Kimstad.

På Löfstad krog lär det ha hänt en hel del genom åren och många historier, sanna eller påhittade, har säkerligen berättats över en och annan sup. Krogarna längs vägarna var inte enbart en plats där resande kunde få sig ett mål mat och logi för natten utan även ett tillhåll för folk på bygden. Här kunde de få information om vad som hände i Sverige och i världen och eftersom vägkrogar var ställen med utskänkningstillstånd drog det mycket folk till sig av den anledningen.

Till Löfstad fanns redan gästgiveriet i Brink som sedan det byggdes omkring 1640 var den viktigaste vägknutpunkten för Löfstad. Men mot slutet av 1600-talet inrättades ytterligare en krog – Löfstad krog – som placerades vid sockengränsen. Inte undra på att det behövdes flera krogar i området. Den som reste från Stockholm genom Sverige och Europa passerade alltid Löfstad och det var minsann en livlig trafik. På 1840-talet passerade ca 1 800 hästar Löfstad slott under ett dygn. Men i och med järnvägens framfart minskade behovet av krogar längs riksvägen. Karl-Fredrik Eriksson och Brita Kristina Karlsdotter var krögare på Löfstad krog mellan åren 1851 och 1856 och verkar ha varit de sista som drev den. Efter 1856 blev krogen arbetarbostad för slottets lantbruksarbetare och senare även statarbostad. Från 1860 kallas den Lundsvik.

Löfstad krog ligger vid E4 mellan Norrköping och Linköping och ägs, liksom Löfstad slott, av Riddarhuset och används idag som fritidsboende. Dagens planlösning och interiör kan inte berätta något om den krogverksamhet som en gång bedrevs i lokalerna. De små rummen berättar mer om den tid då huset användes som statarbostad.

Maria Nordeman


Löfstad krog

Löfstad krog.

 

Författare: Maria Nordeman, Kulturarv Östergötland
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Norrköping
Ort: Löfstad



Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram