Tillhör projektet Gömda och glömda
Kålgårdar och köksträdgårdar började anläggas mot slutet av 1500-talet. Inspirationen kom från klosterträdgårdarna. Nunnor och munkar behövde ett komplement till kött och fisk under fasteperioderna. Några av de äldsta grönsaker som odlats är rovor, lök, morot, palsternacka, persiljerot, pepparrot, ärtor och bönor.
Under stormaktstiden fick köksträdgården ett uppsving. Stora trädgårdar anlades vid slott och herrgårdar. Det anställdes duktiga trädgårdsmästare och importerades fröer av olika slag. Den mat som tidigare saltats, torkats och rökts serverades i större utsträckning färsk. Allt mer grönsaker infördes i kosten. Att odla ovanliga grönsaker och frukter som kronärtskocka och melon var statusfyllt.
På 1700-talet experimenterades det med köksodlingar. På herrgårdar och större gods odlades potatis och tomater. Odlingen skedde i indelade kvarter med gångar emellan. Som listkant sattes längs med gångarna blommor, bärbuskar eller häckar. På inrådan av bl a Carl von Linné odlades en hel del krydd- och örtväxter i prästgårdarna och i särskilda apotekarträdgårdar. Dessa användes för att bota sjukdomar och krämpor.
För kryddning av mat odlades främst gräslök, dill och persilja. Från och med 1700-talets början vet vi att det på Löfstad slott odlats lök, spenat, timjan, ärtor, pepparrot och meloner. Ända fram till långt in på 1800-talet importerades alla fröer och träd innan det blev mer vanligt med plantskolor i Sverige. Vid trädgårdsmästarbostaden som hör till Löfstad slott kan vi fortfarande se spår efter den fruktlund som var i bruk t o m 1942. Vanliga sorter under 1700-talet var plommon, körsbär, krikon, apel och vildpäron.
Från slutet av 1800-talet odlades det på många håll förädlade träd i raka rader och ett exempel på det är de spaljerade päronen i den lilla trädgården Dycken som är placerad mellan huvudbyggnaden och södra flygeln. Genom hård beskärning och spaljering gav träden rikligt med frukt och det innebar även att växtsäsongen förlängdes och exklusiva fruktdesserter kunde avnjutas under en längre period. Klimatet i Dycken kan närmast liknas vid medelhavsklimat och där växer än idag de spaljerade päronen förträffligt mot en vägg i söderläge. Fruktträd och bärbuskar beställdes från plantskolor och 1916 beställde Emilie bl a 27 fruktträd, 10 krusbärsbuskar och 17 vinbärsbuskar till Löfstad slott.
Män i arbete i orangeriet. Foto Östergötlands museum.
Trädgårdsmästare Samuel Oskar Jacobsson kom till Löfstad 1902. I hans arbete ingick skötsel av växthus, nyttoträdgård, park och borggård. Gräset i parken slogs med lie, gångarna skulle skrapas och kanterna skäras. På borggården var det alltid mycket vackert med blommor och träd som gav svalkande skugga under heta sommardagar. I trädgården odlades allt i grönsaker och dessutom mer exotiska frukter som vindruvor och persikor. Dessa frukter odlades till fröken Emilie Piper och krävde att växthusen eldades med ved. Det finns fortfarande spår av växthuset och några av fruktträden står kvar som ett minne över en svunnen tid.
Jakobsson hade högt anseende bland de anställda på slottet. Ett tecken på detta är att han låg i toppen av lönelistan av de som arbetade på Löfstad. Samuel Oscar Jakobsson beskrevs som vänlig av de andra anställda på slottet. Bland annat ska han i smyg gett frukt till statare på ägorna, något som egentligen inte ingick i deras lön. Trädgårdsmästarbostaden finns kvar än idag och ligger vid trädgårdarna och växthusen nära slottsparken. I bostaden bodde förutom familjen även två trädgårdsdrängar och en jungfru.
Efter 1926 arrenderades trädgårdsmästeriet ut. Då skjutsades trädgårdsmästaren till salutorget i Norrköping en eller två gånger. Kusken som skjutsade trädgårdsmästaren hade med sig en nota från kokerskan och specerierna köptes hos Oscar Petterssons efterträdare på Hospitalsgatan.
Idag finns inte mycket kvar av allt som odlats till självhushållet på Löfstad slott. Sedan slottet blev museum 1942 finns inte längre någon matmor eller trädgårdsmästare som ser till att hålla trädgårdarna vid liv. De gamla fruktträden vid trädgårdsmästarbostaden och de spaljerade päronen i Dycken kan bara ge en fingervisning om allt som odlats en gång i tiden.
Maria Nordeman, Kulturarv Östergötland
Än finns det spaljépäron kvar på Löfstad. Foto Marie Ohlsén, Östergötlands museum.
Bilder från Löfstads köksträdgård idag (2016). Foto Marie Ohlsén, Östergötlands museum.
Författare:
Maria Nordeman, Kulturarv Östergötland
Inlagt av:
Kulturarv Östergötland
Kommun:
Norrköping
Ort:
Löfstad