Prins Lönevål och staden Lönevålsås

Platser

En plats i projektet Gömda och glömda

Högt och naturskönt, uppe på en grusås och med en vid utsikt, står Lönsås kyrka omgiven av sin kyrkby – den lilla kyrkbyn som sägs ha haft ett storslaget förflutet. Vad är det egentligen som ligger dolt där, under markytan? En seglivad tradition berättar att det var en prins (eller ibland en kung) som byggde en stad på platsen. 

Socknen är känd i de historiska källorna sedan 1361 som parrochie lønsaas. Det är då Petrus Ottarsson i Hamra i Lönsås socken säljer jord till sakristanen Conrad i Linköping. Kyrkan av sten byggdes redan under första hälften av 1100-talet och tornet uppfördes strax därefter. Intill kyrkan fanns tidigare häradets tingsplats och tingshuset stod väster om kyrkan. Längre västerut låg fram till mitten av 1700-talet häradets avrättningsplats. 

Vår prins möter vi första gången år 1668 då prästen i Fornåsa berättar att ”Straxt widh Lönssåås är een högh Jordbacka cirkel rund, vacker och lustigh, för den sköne prospect, och kallas Kongz höga, der Kongh lönievårdh (eller leonhard) skal dher hafwa bodt. Men nu mångon till förtreet satt dher galgen,…”  

När Carl Fredric Broocman beskriver Lönsås år 1760, har kungen blivit en prins vid namn Lonvildus eller Lönevål och denne prins ska ha byggt staden Lönevålsås uppe på åsen. Prinsen lät även bygga en kyrka, där han själv senare fick sin gravplats under en sten i vapenhuset. 

Broocman beskriver stadens kullerstensbelagda gator och torg. Invid Kyrktorget låg de största byggnaderna och kungsgården. Där fanns Kyrkogatan som strök förbi ringmuren fram till torget, Dödekryparegatan, Körsaktagatan, Rögatan, Blåsvädersgatan, Murgatan och Prästgatan. Ute på åkrar och ängar runt kyrkan fanns enligt Broocman många lämningar efter eldstäder och han pekar ut platser för kungens hästhage, kungsladugården, ruddammar och det kungliga brygghuset. 

I kungsgården ska, enligt sägnen, kung Valdemar Birgersson ha bott med sitt hov efter att han på 1270-talet tvingats lämna över kronan till sin bror Magnus Ladulås. Staden Lönevålsås ska till slut ha förstörts av Magnus Ladulås i strider med lokala stormän. Broocman själv låter lite tveksam och poängterar att han överlåter åt historikerna att bedöma sanningshalten i om kung Valdemar bott i Lönsås. 

Många östgötaskildrare fortsätter att berätta sägnen om prinsen och staden under 1800-talet. Historien får dessutom allt mer kött på benen. Det berättas att stenlagda gator finns på 5-6 tums (ca 15 cm) djup under markytan. Kungsgården blir ett slott och i en beskrivning får vi veta att Dödkryparegatan varit 12 alnar (d v s drygt 7 m) bred. Dessutom ska en sjö som hängt samman med Boren, gått fram till kyrkan och kanske fortsatt förbi Skeppsås och Fornåsa ända fram till Älvestad. 

I museets arkiv finns tidningsklipp från tidigt 1900-tal fram till idag. Gång på gång återkommer tidningarna till historien om prinsen och den försvunna staden uppe på åsen. Med rubriker som Östgötastaden som försvann, Vad var ”kung Löndevålds stad”?, Mysteriet Lönsås och Kung Valdemar fick en näsbränna – Staden runt Lönsås kyrka brändes ner berättas historien om och om igen. 

När man i slutet av 1990-talet skulle installera en toalett i kyrkan var museets arkeologer på plats. Givetvis fick vi frågor om staden och prinsen. Den 3:e november 1998 ropar Motala Tidning ut Är det prinsen man funnit? i en rubrik tvärs över en helsida. Ett skelett hade kommit i dagen under kyrkgolvet. En man i 35 - 45-årsåldern låg begravd tillsammans med kranier från ytterligare två personer, en man och en kvinna. Dateringar visar att den döde begravdes någon gång mellan åren 1240 och 1390. 

Kan det då finnas korn av sanning i historien? Vem vet? Berättelsen om staden har i vår moderna tid blivit en fornlämning och kan ses i Fornsök som Lönsås 46:1 en Plats med tradition. Fornminnesregistret berättar historien om staden som i forntiden varit anlagd av prinsen (men här är han kung igen). 

Prinsen och staden i all ära men det viktigaste arkeologiska fyndet från Lönsås kommer från ett schakt strax utanför den södra kyrkväggen. Där hittades en relieftavla, en paxtavla, tillverkad av valrossbete. Motivet föreställer Kristi korsfästelse och på tavlan finns runor och latinska bokstäver inristade. Den är daterad till tiden kring år 1300 och vad vi vet är det den enda bevarade paxtavlan i Sverige. 

Ann-Charlott Feldt

 

Mer att läsa

Sveriges registrerade fornlämningar hittar man i Fornsök http://www.fmis.raa.se/ 

Läs mer om paxtavlan i rapporten Medeltida kyssar i Lönsås http://www.pdfrapporter.se/pdf/2008/2008-123.pdf 

Vill du läsa mer om Lönsås kyrka eller andra kyrkor i Linköpings stift kan du söka och ladda ner rapporter här: http://www.ep.liu.se/databases/kyrkomiljo/Search.aspx 

Vill ni veta mer om paxtavlan, traditionen om prins Lönevål eller graven så finns en artikel i museets årsbok 2012 Troll, bröllop och jul.


Utsnitt ur 1692 års ägomätning över Lönsås där man kan se Tingsstugan.

 

Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Motala
Socken/stad: Lönsås
Ort: Lönsås



Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language: