Tillhör projektet Gömda och glömda
Förläggningen planerades ursprungligen som en evakueringsplats för kvinnor och barn - om kriget kom hit. Man befarade att Norrköpings djuphamn skulle kunna bli ett bombmål. I stället blev det svensktalande medborgare från Estland som flytt med båt tillsammans med sina familjer undan den ryska invasionen 1944 som fick sin tillflyktsort där för en tid. Omkring 6 000 ester passerade Doverstorp. Då hade lägret växt ut till en hel liten stad med gatunamn och nummer på de 100-150 militärbarackerna som tillverkats i Dalarna. Inom området fanns två matsalsbyggnader med plats för 250 personer, vattenverk, badhus med finsk bastu, arbetsförmedling och lägerexpedition samt 20 toaletter med vardera fem torrklosetter och tre enkla tvättstugor och tvättbryggor nere vid Glan. Det var enkel standard. Varje barack hade sängplats för 13 personer och var indelad i ett större och ett mindre rum samt ett torkrum. Det fanns inte elektricitet eller vatten och avlopp i barackerna. Man eldade i en spis eller kamin. Tappställen för vatten och ett enkelt avloppsnät fanns utomhus.
Estländare bodde i lägret fram till våren 1945. Många vuxna hade då hittat arbete i Finspång och Norrköping. Lägret byggdes snabbt om till karantän med taggtrådsstängsel runt om för att hindra eventuell smittspridning när polska kvinnor i omgångar kom från de beryktade koncentrationslägren Auschwitz, Ravensbrück och Bergen-Belsen. De kom till Sverige tack vare Röda korsets räddningsaktion ”de vita bussarna” ledd av greve Folke Bernadotte som lyckats förhandla med SS-chefen Himmler om att släppa fångar i krigets slutskede. Den 6 maj 1945, tidigt på söndagsmorgonen, rullade ett tåg från Malmö långsamt in på Norrköpings central med den första gruppen befriade lägerfångar. Ur tåget stapplade utmattade, utmärglade, sjuka män och kvinnor, oändligt tacksamma att äntligen ha nått friheten. Chockade av åsynen av dessa människospillror gav läkare order om att ambulanser och samaritbilar skulle köras fram till perrongen så att de anlända blev desinficerade, kunde få rena kläder och bli körda till något av de beredskapssjukhus som i all hast fått organiseras i två skolor i Norrköping .Flera vuxna kvinnor vägde bara 35 kg eller mindre. Många hade lungtuberkulos och tyfus. Andra hade splitterskador och nästan alla led av ohyra. Många av dem som kallas för ”1945-års- räddade” dog under de första veckorna i Sverige. De som hjälpligt tillfrisknat fördes vidare till olika läger i landet för vård. Doverstorp tog emot mellan 1 500 och 2 000 polska kvinnor, varav en tredjedel judiska trosbekännare, under våren och sommaren 1945. Redan 1946 upphörde lägret och barackerna spreds till Finspång och Norrköping samt Danmark. Långt senare förstod jag att jag själv som barn suttit i en Doverstorpsbarack när jag snörde på mig skridskorna på Getängens idrottsplats i Norrköping. Tänk om väggarna kunnat tala! Nu är baracken borta sedan länge. Men i samband med 70-årsminnet av Doverstorpslägret har intresset för att dokumentera historien väckts till liv på nytt.
Ann-Charlotte Hertz
Detalj från barackstaden vid Doverstorp.
Författare:
Ann-Charlotte Hertz
Inlagt av:
Kulturarv Östergötland
Kommun:
Finspång
Ort:
Doverstorp