Krusenhofs herrgård

Krusenhof representerar en av de kvarvarande stora gårdar som omgärdat Norrköpings stad och som hör samman med stadens storhetstid. Krusenhof är dessutom den första bebyggda gården i det Crusenbjörnska godskomplexet, där flera betydelsefulla anläggningar redan utplånats, som till exempel Ekeby, Herstadberg och Malmö.

Lyssna 

Flera av gårdens byggnader har mycket stora arkitektur- och konsthistoriska värden, då de är ritade av en av det tidiga 1900-talet mest framträdande arkitekter, Ivar Tengbom. Byggnaderna är uppförda under Tengboms tidiga karriär och illustrerar en betydelsefull period i hans konstnärskap.

Krusenhof eller Knullerstad säteri anlades 1623 av den tyskfödde köpmannen och sedermera landshövdingen i Dalarna Peter Kruse. Det var det första av dennes tre säterier som uppfördes på Malmölandet. Enligt J Almquist i Frälsegodsen i Sverige under stormaktstiden omfattade Knullersta/Gnöllestadha by på 1540-talet ett skatte- och ett kyrkohemman. Två av gårdarna jämte Ströja by, Dövestad och Kvarntorp i Kvillinge socken förlänades 1622 till Peter Kruse. Kruse adlades samma år med bibehållet namn, medan ättlingarna bar namnet Crusebjörn. Han bebyggde Knullerstad 1623, som fick nytt namn, Krusenhof, efter sin ägare. Krusenhof blev huvudgården i hans godskomplex, vilket han utökade och på 1630-talet ägde han nästan hälften av all jord i Kvillinge socken. Sönerna bebyggde säterierna Björnsnäs och Björnviken, som också uppkallades efter släktnamnet.

Gården har därefter haft flera ägare fram till 1851, då Krusenhof köptes av sockerbruksfabrikören Jacob von Leesen. Han lät bland annat modernisera huvudbyggnaden från 1790-talet och uppföra en ny flygelbyggnad. Hans son James von Leesen övertog därefter gården och fortsatte att förnya den till en modern jordbruksanläggning. Nya ekonomibyggnader uppfördes av bland annat slaggsten och en vattencistern och pumphus inrättades för att förse gården med vatten. Slaggsten eller slaggtegel göts av masugnsslagg och fick sin utbredning under 1700-talet som ett alternativ till mer virkeskrävande byggnadskonstruktioner. Tekniken har framför allt varit vanlig i Bergslagen, men även i delar av Östergötland.

Förste hovmarskalk Otto Printzsköld köpte gården 1912. Den ursprungliga tanken var att bygga om huvudbyggnaden så att den passade honom och hans familj och då framför allt hans rullstolsbundna hustru. Han tillfrågade arkitekt Ivar Tengbom om han ville åtaga sig uppdraget. Ivar Tengbom (1878-1968) räknas till en av de mest betydelsefulla svenska arkitekterna som var verksamma under 1900-talets första hälft. Efter en rad uppmärksammade offentliga byggnader, däribland Borås rådhus 1910 och Enskilda Banken i Stockholm 1912, fick han en rad kvalificerade uppdrag, bland annat stora privatvillor. År 1916 utnämndes han till professor vid Konsthögskolan där ett av hans mål var att arkitekturundervisningen även skulle inbegripa byggnadens omgivning, landskapet respektive stadsbilden. Stockholms konserthus uppfördes 1924-26 och räknas till en av Tengboms mest kända byggnader och betraktas även som ett av 1920-talets huvudmonument.

Printzsköld satt i styrelsen för Stockholms Enskilda Bank där Tengbom vunnit en tävling om en ny bankbyggnad vid Kungsträdgården, varvid valet av Tengbom ter sig naturligt. Björn Linn skriver i Stenstadens arkitekter att Tengbom så småningom uppnått en så hög position som arkitekt att "Det betraktades som naturligt att även byggherrar från högsta societeten, som hovmarskalken Printzsköld, besökte honom på hans kontor i stället för tvärtom." Tengbom skickade i september 1912 ner sin medarbetare arkitekt Anders Hedblom till Krusenhof, som i ett besiktningsutlåtande ansåg att huvudbyggnadens kondition var för dålig för ombyggnad. Bland annat var grunden dålig och det fanns röta i bottenbjälklaget. Tengbom ritade ett nytt Corps de logi, som i exteriören återknöt till stormaktstidens palats, men interiört var mycket modernt. Även i hans förslag till Enskilda Banken i Stockholm återknöt han till stadens arkitekturtraditioner och då med tyngdpunkt på stormaktstiden. Tengbom ritade även en trädgårdspaviljong (1921), transformatortorn (1914), samt en villa (1912) för familjen att bo i under tiden som den nya huvudbyggnaden uppfördes. Huvudbyggnaden var inflyttningsklar 1914. En stor del av ritningarna finns bevarade och genom signaturerna kan man följa vilka arkitekter på Tengboms arkitektkontor, som förutom Tengbom var engagerade i anläggningen. Där finns ritningar till i stort sett varje detalj i inredningen, som är av mycket hög hantverksmässig kvalitet.

År 1921 tillkom uppdraget att rita en trädgårdspaviljong. Den uppfördes i en typisk 20-talsklassicim, medan de invändiga målningarna utfördes i en romantisk nyrokokostil. Målningarna är tillskrivna Filip Månsson (1864-1933) som i början av 1900-talet var verksam i Stockholm som målarmästare och dekorationsmålare. Han samarbetade med flera av tidens stora arkitekter och utförde dekorationsmålningar i bland annat Stockholms stadshus och rådhus och bland annat i den av Tengbom ritade Högalidskyrkan. Parken iordningställdes av trädgårdsarkitekten Rudolf Abelin (1864-1961), som var uppvuxen på granngården Björnsnäs. Han är kanske mest känd för sin trädgårdsanläggning Norrviken vid Båstad, vars föregångare och namne anlades i slutet av 1880-talet vid Norrviken på Björnsnäs ägor. Norrviken finns beskriven i ett tidigare avsnitt i serien Byggnader berättar. Abelin engagerade sig starkt i trädgårdsundervisning och gav ut en rad pedagogiska trädgårdsböcker. Såväl parken som växthusen vid Krusenhof finns illustrerade i hans bok Herrgårdsträdgården från 1915. Orangeriet har en mycket medveten arkitektonisk utformning och i gårdsarkivet finns en osignerad ritning till fasadutformning av mycket hög konstnärlig kvalitet. Abelin anlitades av tidens främsta arkitekter, såsom Isak Gustaf Clason, Carl Westman och Ragnar Östberg, varvid det inte står helt främmande att ritningarna skulle kunna vara utförda av till exempel I G Clason. Orangeriets utformning har stora likheter med Clasons nybyggnadsplaner för Marielund vid Norrköping 1906. I boken Trädgårdsodlingen i Sverige från 1935 finns Krusenhof omnämnd bland landets större parker och prydnadsträdgårdar, vilket ger en indikation på parkens betydelse.

Vid de större godsen hade de arkitektoniskt orienterade godsherrarna redan vid sekelskiftet 1900 i god patriarkalisk tradition anlitat duktiga arkitekter för att rita arbetarbostäder på godsens domäner. Carl Westman hade bland annat ritat småstugor vid Adelsnäs i Åtvidaberg och vid Bjärka-Säby i Vist socken. Vid Krusenhof anlitades Sven Torgersruud, som var byggnadsingenjör och sedan 1901 anställd som konsult i byggnadsfrågor vid Östergötlands läns Hushållningssällskap. Han har även i Kungliga Jordbruksdepartementets regi gett ut mönsterböcker för bland annat Åbyggnader för mindre jordbruk 1905. På Krusenhof har han sannolikt utfört ritningarna till arbetarbostäder, bod och svinhus, smedja och slöjdstuga, mjölkbod och svinhus. Byggnaderna är starkt influerade av tidens stilideal. Även vagnshuset som uppfördes 1919 med nymodigheten "automobilegarage" utfördes efter typritningar.

Krusenhofs herrgård. Bild: Anna Lindqvist/Östergötlands museum 2008

Trädgårdspaviljongen. Bild: Anna Lindqvist/Östergötlands museum 2008

Författare: Anna Lindqvist, Östergötlands museum, augusti 2011
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Norrköping
Ort: Föreningshuset Fontänen