Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Licens

×

Werner Åkerman. Bild: Ur "Svenskt porträttgalleri"

Werner Åkerman, 1854-1903

Personer/Livsöden, Berättelser/fenomen

Skulptör trots handikapp.

Även om skulptören Werner Åkerman bara var bosatt i Östergötland i slutet av sitt liv, kan hans liv och verk ändå vara av intresse. Han testamenterade nämligen sitt hem i Väversunda till Konstakademien i syfte att där upprätta ett vilohem för konstnärer. En del av hans många arbeten kom också att bli kvar här i länet. Trots svåra handikapp gjorde han sig ett namn som erkänd konstnär.

Lyssna 

Werner Åkerman föddes den 1 januari 1854 i Karl Johans församling i Göteborg som son till skeppsfourneraren Rikard Åkerman och hans maka Hilda (f. Hellberg). Han kom att växa upp i Bäck i Västerlanda församling, nära Lilla Edet. Där ägde föräldrarna en gård. Modern dog då han var i tioårsåldern och fadern gifte om sig. Han hade sex hel- och två halvsyskon.

Ända sedan barndomen var Åkerman svårt handikappad. Han var puckelryggig, med sneda axlar och mer eller mindre förlamade ben och kunde endast ta sig fram med hjälp av kryckor. Dessutom hade han dåligt hjärta. Han studerade vid slöjdföreningens skola i Göteborg och kom 1883 in vid Konstakademien i Stockholm. Där hyrde han ett litet rum som blev en populär samlingsplats för den kamratkrets han snart var en del av. Trots de dåliga förutsättningarna höll han sig uppe tack vare ”sin viljekraft, sitt orädda uppträdande och sitt i alla väder goda lynne”. Då kamraterna skulle bege sig någonstans hände det ofta att de bar Åkerman på ryggen eller i ”gullstol”.

Efter studierna vid Konstakademien fick han ett resestipendium och vistades sedan ett tiotal år i Paris och ett år i Italien. Det finns uppgifter att han under denna tid gifte sig med Jensina Lundqvist, en dotter till dekorationsmålaren Arvid Lundqvist. Då han i slutet av 1890-talet var bosatt i Stockholm verkar han ha varit änkeman.

”Judith”. Terracottaskulptur, såld vid Göteborgs auktionsverk 1986. Bild: Östergötlands länsmuseumÅkerman var huvudsakligen verksam som skulptör och tecknare. Han gjorde även några målningar, bland annat ett självporträtt.  Bland hans skulpturer som ofta utgjordes av mindre kvinno- och barnfigurer, kan märkas ”Längtan” (1887), ”Vårfrost” (1889), ”Strandfynd” (1895), ”Leksyskonen” (1894, med motiv ur Frithiofs saga), ”Pärla” (1899) och de figurer han gjorde till Kungliga Operans foajé. Säker karaktäristikförmåga i uttrycket och innerlighet och inlevelse i motivet kan sägas känneteckna hans arbeten. Han deltog i många utställningar både i Sverige och utomlands och fick flera utmärkelser. Han finns representerad bland annat på Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum.
Bild: ”Judith”. Terracottaskulptur, såld vid Göteborgs auktionsverk 1986 (Östergötlands museum).

"Mio Nido”, Väversunda. Uppfördes 1902 av Åkerman. Bild: Ur "Sveriges bebyggelse del 5"Under en längre tid hade Åkerman en husföreståndarinna, Malla (Amalia) Pihlgren. Hon var från Väversunda och under åtskilliga somrar följde Åkerman med då hon besökte sina släktingar där. Hennes föräldrar ägde Väversunda norrgård och Åkerman som mycket uppskattade den vackra Ombergstrakten beslöt att uppföra ett eget hus där. På mark som han köpt från Väversunda södergård uppförde han ett hus som även innehöll en rymlig ateljé. Huset stod färdigt 1902 och fick namnet Mio Nido (Mitt näste). Åkerman trivdes utmärkt, men tyvärr fick han bara bo där en kort tid, ty redan den 6 februari 1903 dog han av hjärtförlamning. Det sägs även att han drabbats av lunginflammation.
Bild: "Mio Nido”, Väversunda. Uppfördes 1902 av Åkerman (ur "Sveriges bebyggelse del 5").

Enligt det testamente han upprättat skulle Malla Pihlgren och hennes syster Ebba ärva bostaden med inventarier och få bo kvar under sin levnad, men därefter skulle huset tillfalla Konstakademien och göras till ett vilohem för konstnärer. I början av 1940-talet var Malla ännu i livet, men bosatt i Vadstena. En hel del av Åkermans studier, gipsmodeller och arbeten stod då ännu kvar i huset. 1942 fick Konstakademien tillåtelse att frångå Åkermans önskan och sälja huset, då ett sådant vilohem visade sig omöjligt att skapa. Istället inrättades av försäljningen en fond för understöd till konstnärer. Två auktioner på Åkermans arbeten hölls sedan 1943.

Huset såldes därefter till en privatperson. Under 1960-talet stod huset länge öde, det kallades då allmänt för ”Gula faran”. Huset är numera ombyggt (2010), men finns kvar på plats ett hundratal meter från kyrkan.

Källor:

Andersson, Knut m fl (red), Svenskt konstnärslexikon 5 (Malmö, 1967

Ejdestam, Julius m fl (red), Sveriges bebyggelse del 5 (Stockholm, 1948

Hildebrand, Albin (red), Svenskt porträttgalleri (Stockholm, 1901)

Malmberg, Ernst (red) Konstnärsfolk : personliga minnen av bortgångna svenska konstnärer : berättade av 21 författare. (Uppsala, 1942)

Nordensvan,  Georg, Svensk konst och svenska konstnärer i 19 århundradet. Andra delen. (Stockholm, 1928)

Nordensvan, Georg  Sveriges allmänna konstförening 1832-1932: en historik och jubileumsskrift. (Stockholm, 1932)

Minnesord i Meddelanden från Kungliga akademien för de fria konsterna. (Stockholm, 1942)

Tidningsartiklar och tidskrifter:
Östgöta Correspondenten 1941-10-04, 1978-12-17

Östgötabladet 1942-01-30

Idun 49 (1900)

Hvar 8 dag nr 22-1903

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, augusti 2010
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Vadstena
Ort: Väversunda

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram