Peder Månsson Utter, 1566-1623

Kung Sigismunds sekreterare.

Peder Månsson Utter som gett namn åt säteriet Uttersberg i Krokek, fick under många år fly undan segrarna från slaget vid Stångebro. Emellertid kom han så småningom att få upprättelse. Även om han inte var född östgöte så har hans liv på flera sätt haft inflytande på vårt län.

Lyssna 

Peder Månsson Utter föddes den 19 september 1566 i Stockholm, där hans far, Måns Pedersson, var skeppsgårdsskrivare. Hans mor, Catharina Persdotter var av en åländsk släkt, där namnet Utter tidigare hade förekommit. Det berättas att han redan i moderlivet hördes gråta, vilket kan ha varit ett förebud till de svårigheter som komma skulle.

Efter studier kom Peder Månsson att omkring 1584 anställas i kungliga kansliet där han bland annat biträdde Rasmus Ludvigsson som hade hand om de indragna handlingarna från kyrkor och kloster. År 1593 blev han kung Sigismunds sekreterare och åtnjöt stort förtroende hos denne. Efter slaget vid Stångebro blev han efterlyst från alla rikets predikstolar såsom Sigismunds anhängare och den som "rått konungen till allt ont". En riklig belöning var utfäst till den som kunde få honom fast. Hertig Karl trodde antagligen också att Utter satt inne med upplysningar om de rådsherrar som hade flytt till Polen.

Enligt sägnen tog Utter sin tillflykt till en präst han kände på landsbygden, kanske i Östergötland. Under tre år gömde han sig i prästens bostad men efter ett inbrottsförsök där så gömdes han i stället i ett stort skåp som stod i kyrkans sakristia. Endast prästen och dennes hustru kände till det. Under dagarna måste han hålla sig gömd, men nattetid kom han ut och fick lysa sig med vaxljus. Detta ska ha pågått i 3-4 år, innan hans hemvist röjdes, genom att ljuset hade setts och kronobetjäningen varslats.

Nu satt han under två år i hårt häkte på Nyköpings slott i väntan på rannsakning. Säkerligen en eländig tid för Utter. Men en oväntad vändning skedde. Karl IX drabbades av slaganfall och blev sjuk och försvagad. Han ville då försona sig med sina fiender och lät förstå att han ville kalla till sig "den gamle grå", som han sa. Han hade glömt Utters namn. Kungen kunde nu knappt tala, men lade sin hand på Utters huvud för att visa att han ville att allt det gamla skulle vara förlåtet.

Utter kom nu att återinträda i tjänst, först som kammarråd hos hertig Johan och efter dennes död i kungliga kansliet. Såsom sekreterare i riksarkivet blev han i praktiken vår förste riksarkivarie och påbörjade som sådan ett banbrytande arbete med att systematiskt ordna upp samlingarna. Han sammanställde även en rad genealogiska arbeten av betydelse.

Redan 1595 hade han av änkedrottning Gunilla erhållit Berg i Krokek och Hult i Kvillinge. Senare blev han även ägare till Kolstad i Risinge. Han ägde tidigare även Navsta i Torsvi socken. Av Berg bildades sedan säteriet Uttersberg som kom att gå i släkten i flera generationer. Släkten Utter utdog under 1700-talets senare del.
Bild: Gamla Uttersberg efter en målning av Carl Blomquist (ur "Kolmården. Del 1").

Peder Månsson Utter var gift två gånger. Han hade flera barn och några av dem är väl kända. Äldste sonen Anders, född 1592, blev så småningom överstelöjtnant och ska enligt uppgift ligga begravd i Risinge kyrka, utanför Finspång. Den andre sonen Johan nådde samma titel, men hamnade i Uppland. Båda sönerna adlades på 1630-talet. Ena dottern Catharina gifte sig med borgmästaren i Söderköping, Arvid Larsson, och även deras barn adlades så småningom medan den yngsta dottern Sara giftes in i den adliga släkten Teit. Vi ser alltså att flera av vår äventyrares, Peder Månsson Utter, ättlingar avancerade in i adelsståndet. Själv avled Utter i pesten den 23 september 1623, 60 år gammal. Uppgifter finns om att även han ska ligga begravd i Risinge.

För en person som levde på 1500-och 1600-talen är källäget givetvis ganska osäkert. Vissa uppgifter finns belagda, men sedan förekommer det berättelser och uppgifter som är helt omöjliga att kontrollera, men spännande i alla fall. En av dessa återger en fascinerande om än något osannolik händelse som ska ha hänt i Utters barndom:

Under badning i en sjö med sina bröder och sin lärare, försvann Utter och troddes ha drunknat. Man draggade efter honom i tre dagar, då man slutligen märkte att någon grep om den båtshake man använde. Under stor förvåning drog man upp den levande och fullt friske pojken som berättade att en stor bubbla bildats kring hans huvud och han stått på så sätt på botten. Han hade märkt att man sökt med båtshaken men hade inte förrän nu kommit åt den. Han hade också varit rädd att fiskarna skulle spräcka luftbubblan.

Källor:

Elgenstierna, Gustaf, Svenska adelns ättartavlor, del VIII. (1934)

Ridderstad, Anton, Fornsägner och kulturbilder från Östergötland.  (Stockholm, 1920)

Topelius, Christer, Sällsamheter i Östergötland. Del 1. Stockholm, 1981.

Kolmården. Del 1. Kommunen, hembygden. (utgiven av Krokeks kommun)   (Motala, 1965)

Nordisk familjebok, band 31. (Stockholm, 1921)

Svenska män och kvinnor, band 6. (Stockholm, 1955)

Biografiskt lexikon efter namnkunnige svenske män, band 19.  (Uppsala, 1852)

Tidningsartikel i ÖD 1955-02-19, NT 1945-08-04

Författare: Freddie Hallberg, Östergötland länsmuseum, oktober 2006
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Norrköping
Ort: Krokek