Nils Knut Söderberg, "Ögnelod", 1863-1930

Av adliga släkten Ögnelood.

Nils Knut Söderberg, en bohem och luffare med släktskap till den från Finland hörande adliga släkten Ögnelood, och som delvis försörjde sig som fiskhandlare i Vikingstad.

Lyssna 

Den 3 mars 1639 blev ryttmästaren Jakob Tomasson skjuten genom ögat av ett muskötlod vilket kom att sitta kvar i huvudet. Han adlades år 1653 och fick då namnet Ögnelood till Kutila (Liljevik) i Kolsva socken, Finland. Detta muskötlod som satt kvar i huvudet kan eventuellt ha varit det som gav honom hans adliga namn.

Efterkommande till denne muskötskjutne adelsman hamnade i Östergötland. En av dessa var Anna Charlotta Ögnelood som fick flera barn trots att hon förblev ogift. Ett av barnen hette Nils Knut och föddes 1863. Denne Nils Knut Söderberg gick allmänt under namnet "Ögnelod" i Vikingstad och så omnämner vi honom i fortsättningen.

Trots att Ögnelod saknade pengar, bostad och ett fast arbete var han aktad och allmänt väl sedd i trakten. Ögnelod var en tid lumphandlare och hade sitt lager med gamla kläder och lump hos grenadjären Alfred Ahlm och hans hustru Anna på grenadjärtorpet 65 vid Alorp i Sjögestad socken.

En sommarmorgon när Ahlm kom ut så stod Nils Knut på logkistan och slog sina kläder i logbalken och svor. Han hade fått ohyra via sitt lumpförråd. Järnspisen värmdes upp så hårt man tordes, varefter hans kläder lades in i ugnen för att förgöra ohyran. Han fick senare andra kläder och slutade med lumphandeln. Efter detta övergick han till att sälja fisk.

Med kärra och på vintern med kälke vandrade han i bygden och sålde. Den spark han ibland använde finns bevarad och förvaras i dag hemma hos en av Vikingstad Hembygdsförenings medlemmar. Ögnelod rekvirerade sin fisk från Norrköping och Göteborg. Till Bankeberg (i dag Vikingstad) anlände fisken med järnvägen. Av den anledningen kom han att bli mera bofast i Bankeberg, trots att han egentligen tillhörde Mjölby kommun. I början hade han sin fasta punkt i Bankebergs Mellangårds brygghus. Vintertid låg han merendels i stall och ladugård. På sommaren låg han ibland under järnvägens godsmagasin när han kom hem sent efter förrättat värv (detta låg på plintar, ca 1 meter höga). På senare tid låg han även i SJ:s ställverk (där var en kamin) men även inne på expeditionen, ty man litade på honom. Det förekom även att han kunde få övernatta där han drog fram och var sent ute. Helst ville han ligga på golvet framför järnspiseln. Då kunde han även få lite mat innan han fortsatte dagen därpå. I regel bestod hans dagliga kost av bröd, ost eller en korvbit samt en pilsner.

Många är de historier som figurerade omkring honom. Svea Ahlm, dotter till grenadjär Ahlm berättar:
"Fiska tyckte han om under tiden han uppehöll sig hos oss. En höst skulle han fiska kräftor i Kapellån, som gränsar till Alorps marker. Han köpte en kanin av Ahlm samt lånade dennes kräftburar. Burarna som han hade i en säck hade väl trasslat till sig lite och att stycka samt sätta på bete kändes väl besvärligt så han kastade kaninen i ån, tog burarna i säcken och gick hem."

Anna Jonsson från torpet Ängen under Sörstad berättar:
"En gång då han kom till Ängen sade han till mor. "Jag träffa Gustav (far) och han tyckte sillen var så fin så han tyckte ni skulle köpa två kilo." Far klagade aldrig på någon mat men den veckan tyckte han att det blev för mycket färsk sill. Han hade nämligen aldrig träffat Ögnelod den dagen. Det fanns tydligen affärssinne även på 1920-talet."

Ögnelod ville aldrig bli fotograferad. Specerihandlare Edvin Blücher som då var bodbiträde i Hilda Holmströms affär nere vid stationen, tog i smyg de kort som vi känner till.

Så småningom när åldern trängde på, slutade han med sin verksamhet. Hans kropp hade väl inte alltid farit så väl av det liv han hade levt. Då överfördes han till Mjölby som han tillhörde. Dagen därpå var han i Vikingstad igen. Då företogs samma resa ännu en gång med samma resultat. Han trivdes bäst i Bankebergs by. Efter andra resan så underhandlades med Mjölby, så han placerades i fattiggården Gunnorps Bäckgård med löfte att när det gemensamma ålderdomshemmet för Vikingstad, Rappestad och Sjögestad som var påtänkt att byggas i Vikingstads samhälle stod färdigt så skulle han åter få komma dit. I Bäckgården trivdes han inte varför han ofta gick och drev omkring. Han blev så småningom lite virrig. En morgon i februari 1930 så vandrade han ut i bara underkläderna och tog sig ned till Vikingstads kyrka där kantor Ejnar Holm upptäckte honom och hjälpte honom in och bäddade ned honom tills han kunde återvända till ålderdomshemmet. Han ådrog sig en lunginflammation efter den färden, vilken han inte överlevde. Han avled den 28 februari 1930 och jordfästes på Vikingstads nya kyrkogård den 10 mars samma år.

Vid jordfästningen fanns representanter från fattigvården, bröderna Filip och Albin Nilse Bankebergs Mellangård, handlaren Josef Nyberg samt järnvägspersonal.

Källor:

"Jag minns från min barndom" - Minnesanteckningar av Anna Jonsson från torpet Ängen (1971-08-29)

"Historien om Nils Knut Söderberg" - Östen Allert (1987-05-10)

Båda skrifterna förvaras i original hos hembygdsföreningen och är outgivna.

Läs mera om Vikingstad:
Vikingstad Hembygdsförening

Kulturarv Vikingstad

Författare: Kent Sigedal, Vikingstad Hembygdsförening, september 2002
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping
Ort: Vikingstad (Bankeberg)