Louise Montgomery, 1879-1978

Louise Mörner, gift Stenbock och Montgomery var under många år ägare av Herrborum i Sankt Anna. Grevinnan Stenbock-Montgomery var flitigt verksam inom många områden och var bland annat författare.

Lyssna 

Lovisa Cecilia Margareta Mörner föddes den 11 juni 1879 på Herrborum, Söderköping. Hennes föräldrar var Nils Mörner och Margareta född Montgomery. Fadern hade ärvt godset vilket en längre tid varit i släkten. Familjen hade förutom Louise ytterligare en dotter och två söner. Det berättas att då Louise föddes fick en person uppdraget att ro till Kåreholm, där barnets farmor var bosatt och berätta den glada nyheten. För detta fick han tre kronor i ersättning.
Bild: Herrborum där Louise levde en stor del av sitt liv (Östergötlands museum).

Då Louise var i 15-16-årsåldern reagerade hon på att det saknades föreningar i socknen. Hon startade därför en sådan med namnet "Ungdomsmod". Föreningen gav även ut en tidning, vars innehåll hon senare betecknade som "mycket barnsligt". Men vi måste ju alla börja någonstans, och mer skulle komma att följa.

År 1907 ingick hon äktenskap med bibliotekarien och amanuensen vid Kungliga biblioteket, Carl Magnus Stenbock. Han var född i Estland 1874 och tillhörde en där sedan länge bosatt gren av ätten Stenbock. I Stockholm föddes även deras enda barn, sonen Magnus, 1911. År 1917 kom de till Linköping där maken var bibliotekarie vid Stiftsbiblioteket. Han var även skriftställare och bland annat redaktör för Svensk personhistorisk tidskrift. De var bosatta på Drottninggatan i närheten av Magasinstorget.

Under Stockholms- och Linköpingstiden var Louise engagerad i en rad olika samhällsfrågor. Hon var bland annat ordförande i Linköpingskretsen av Fredrika Bremerförbundet. Hon var verksam inom Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och initiativtagare till högerns kvinnoförbund, som bildades 1911. Hon var senare även engagerad i Föreningen Östergötlands barn och Lottarörelsen, särskilt då under andra världskriget. Louise fick en ledande befattning för lottorna. Louise Stenbock, som hon hette då, var även journalist och recensent och beskrivs över huvud taget som en mycket stridbar person med åsikter inom det mesta som rörde sig i tiden.

År 1923 dog hennes make av kronisk njursjukdom. Sju år senare, då även hennes föräldrar hade avlidit, flyttade hon tillbaka till Herrborum. Hon löste ut sina syskon, eftersom ingen av dessa ville överta godset eller bo där. År 1933 gifte hon om sig med sin kusin, kapten Josias Montgomery. Louise överlevde även honom. Kapten Montgomery avled 1946, efter tretton års äktenskap. De sista dryga trettio åren levde Louise som änka på Herrborum. Att bo på ett stort gods med en gammal historia var onekligen speciellt. I en tidningsintervju berättar hon om ett gårdsspöke, som hon dock aldrig personligen ska ha sett; "en liten grå gammal man som bor i ett spökrum i ena flygeln och under milda sommarnätter synes vandra omkring på gården." I detta spökrum ville de flesta gäster inte bo. Det hände nämligen att något, antagligen spöket, spelade gästerna olika spratt, till exempel ryckte täcket av dem när de sov.

Inom hembygdsrörelsen var Louise mycket aktiv. Hon var med och bildade hembygdsföreningen Vikingarna i Skällvik. Hon bekostade även med egna medel en hembygdsgård. I sin dagliga verksamhet var hon särskilt intresserad av skötseln av godsets skogar. Hon höll så kallade "landbostämmor" med sina arrendatorer och torpare där alla frågor av vikt togs upp. Louise Montgomery var även flitigt verksam som författare. Förutom hembygdsböcker, som Börrum under fem sekler och Saga och Sanning om Sankt Anna och Skällvik utgav hon flera skönlitterära verk, till exempel Fröken Ulla och hennes syskon, Sälarnas hämnd, Eld över skären och Wienervalsen. Stoff togs då i hög grad från bygden och hennes släkts historia. Några romaner gick även som "följetänger" i Östgöta Correspondenten. Sälarnas hämnd med motiv från Harstena lär finnas inbunden i sälskinn.
Bild: Omslaget till en av Louises böcker, utgiven 1918 (Östergötlands museum).

I början av 1970-talet övertogs driften av godset av sonen Magnus Stenbock. En viss motsättning synes ha rått mellan mor och son, vilket ofta framskymtar i intervjuer. Det hade sannolikt inte varit så lätt att växa upp som barn till en så stark personlighet, och till detta kommer den skillnad i åsikter som Magnus gärna poängterade, där han intog en betydligt mer konservativ hållning. Därtill kommer att han i så tidig ålder förlorade sin far till vilken han verkar ha stått i ett bättre förhållande.

In i hög ålder behöll Louise Montgomery betydande andlig och kroppslig vitalitet och kunde till exempel fira sin 95-årsdag uppe vid vårdkasen på Arentorp i sällskap med andra hembygdsvänner. Därtill kom ett gott minne och hon berättade gärna om gamla tider och allt vad hon varit med om.

Louise Montgomery avled den 19 april 1978, nästan 99 år gammal.

Källor:

Elgenstierna, Gustaf, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, (Stockholm, 1925-1936).

Eneroth, Georg, Östgötakvinnor, (Göteborg, 1937)

Stenbock, Louise, Fröken Ulla och hennes syskon, (Stockholm, 1918)

Kyrkböckerna för Sankt Anna, Linköping, Oskar och Matteus i Stockholm.

Bilder från Östergötlands museums arkiv

Tidningsartiklar ur bland annat:
Östgöta Correspondenten, 1964-06-15, 1974-06-11, 1978-04-21

Östergötlands Dagblad 1939-01-13, 1951-03-20, 1956-11-02, 1959-06-19, 1959-06-11, 1973-12-22, 1974-05-29

Norrköpings Tidningar 1983-08-06, Expressens bilaga Exxet 1996-01-21, Kvällsposten 1999-06-11, Länstidningen 2000-09-29.

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands museum, mars 2012
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Söderköping
Ort: Herrborum