Kurt von Schmalensee, 1896-1972

Kurt von Schmalensee var mellan åren 1929-61 anställd som stadsarkitekt i Norrköping. Det man idag kan se av hans arkitekturgärning är framförallt de offentliga byggnader som han ritade, bland annat Konstmuseet och Krematoriet. Under sitt liv var han även med om att renovera ett hundratal kyrkor runt om i Sverige.

Lyssna 

Kurt von Schmalensee, född den 5/9 1896, levde sina första år i Granbergsdal i Västergötland där fadern - som tidigare varit styrman i handelsflottan - innehade en tjänst som stationsinspektor. Förutom Kurt bestod familjen von Schmalensee av föräldrarna Oskar och Natalia samt den fyra år yngre brodern Artur, som precis som sin storebror kom att bli en välrenommerad arkitekt. Småningom hamnade familjen von Schmalensee i Örebro, där Kurt tog studentexamen vid läroverket 1916. Året därpå fick han en tillfällig anställning på Byggnadsnämnden i Örebro, och då han kände att arkitektur var något som intresserade honom, beslöt han sig för att studera vidare inom ämnet. 1922 tog han arkitektexamen vid Kungliga Tekniska Högskolan och tre år senare gick han ut Kungliga Konsthögskolans byggnadsskola.

1926-27 innehade han en tjänst på Kungliga Byggnadsstyrelsen, där en av hans uppgifter var att göra upp restaureringsprogram för olika kyrkor. Intresset för kyrkorestaurering kom sedan att följa honom under resten av livet, och det finns de som menar att han under sin tid var en av Europas skickligaste kyrkorestauratörer.

1928 reste Kurt von Schmalensee på studieresa till bland annat Tyskland och Frankrike och besåg det senaste inom arkitekturen. I Tyskland besökte han den radikala Bauhaus-skolan och i Frankrike imponerades han mycket av arkitekten Le Corbusiers modernistiska byggnader. Framtidsvisionen inom internationella arkitekturkretsar vid den här tiden var tanken på den rationella och funktionalistiska staden, där alla - oavsett klasstillhörighet - skulle ha samma boendestandard, och där funkisbostäder varvades med vackra offentliga byggnader.

1929 tillträdde Kurt von Schmalensee tjänsten som stadsarkitekt i Norrköping, en stad som han vid det tillfället knappast kände till. Han kom dock att bli väl omhändertagen av en äldre släkting, Oskar von Schmalensee, som presenterade honom för staden och dess invånare. Detta uppskattades av Kurt, inte minst då han som nyinflyttad var ensamstående. Först 1935 gifte han sig med österrikiskan Anna Daurer och fick tillsammans med henne döttrarna Ulla och Britta.

Tämligen omgående efter det att han tillträtt sin tjänst insåg den unge stadsarkitekten att det skulle bli svårt för honom att i landsortsstaden Norrköping realisera de radikala tankar om stadsarkitektur som han mött i Tyskland och Frankrike. Detta berodde framförallt på att den konstnärliga arkitekturrollen var ytterligt svår att kombinera med stadsarkitektens tjänstemannaroll. Mycket av stadsarkitektens tid gick åt till att granska andras ritningar, föredra ärenden, besiktiga byggnader, göra utlåtanden inför byggnadsnämnden o s v. För Kurt personligen innebar detta att han tvingade begrava en del av sin skaparlust.
Bild: Krematoriet i Norrköping. Uppfört 1937-38 (bild: Lars-Ove Östensson).

På Stockholmsutställningen 1930 var han med om att introducera de funktionalistiska idéerna på svensk mark, med två mycket uppmärksammade bostadsförslag, men senare i livet konstaterade han att funkisarkitekturen i hög grad var en utställningsarkitektur, mindre lämpad för vårt nordiska klimat. Det som han istället kom att realisera i Norrköping av de radikala idéer han påverkats av i ungdomen var byggandet av offentliga lokaler, uppförda i en modernistisk arkitekturstil. Av dessa kan nämnas Krematoriet, uppfört 1937-38, Brandstationen, uppförd 1939, samt Konstmuseet, uppfört 1941-46.
Bild: Norrköpings konstmuseum. Uppfört 1941-46 (bild: Lars-Ove Östensson).

Kurt von Schmalensee avled den 13/7 1972 i en ålder av 75 år. De som idag minns honom, benämner honom som en fin och ädel person. Nils-Olof Croneman, som under sina många år som landskapsarkitekt i Norrköping hade ett nära samarbete med stadsarkitekten, beskriver sin gamle vän som en oerhört korrekt person, som i sin framtoning var en riktig gentleman. I den nekrolog som infördes i Norrköpings Tidningar 15/7 1972 skrev också Arne Malmberg att Kurt von Schmalensee utmärktes av sådana egenskaper som "ödmjukhet, blyghet och nobless". Mångomvittnat är även hans stora intresse för Norrköpings historia, där han tidigt engagerade sig i föreningen Gamla Norrköping. Under rivningshysterin på 1960-talet kämpade han för att rädda de kulturhistoriska stadsmiljöerna. Då han vid en intervju 1970 sammanfattade sin gärning i Norrköping, konstaterade han att staden under hans tid blivit betydligt gladare och trevligare rent boendemässigt, men han sörjde samtidigt de många vackra äldre hus som jämnats med marken och var borta för alltid.

Källor:

Bergendahl-Nilsmo, Ebba, Kurt von Schmalensee, en estet i funktionalismens anda (oavslutad C-uppsats i konstvetenskap)

Gejvall-Seger, Birgit, Boken om Norrköping (Stockholm, 1978)

Rudberg, Eva,  Stockholmsutställningen 1930 (Stockholm, 1999)

Bandinspelning från 15/6-1970, där Norrköpingsbibliotekarien Eva Ramsten intervjuar Kurt von Schmalensee

Samtal med landskapsarkitekt Nils Olof Croneman, 2006

Författare: Lars-Ove Östensson, Norrköping, mars 2008
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Norrköping