Karl Johan Björk, "Jolpära-Jon", 1846-1928

Ett original från Risinge.

De flesta äldre i Risinge och även en del utsocknes har hört talas om Jolpära-Jon, ett riktigt original och en glad gårdfarihandlare. Han var alltid välsedd i gårdarna och om han blev förplägad med mat eller en sup kunde man få höra honom joddla "kolvedsdrillen" så att det ekade i skogen. Han köpte ett litet varulager hos Fröbergs i Lotorp och drog runt socknen med en blommig kappsäck på ryggen och en knölpåk på axeln. Han sålde blommiga tyger av olika slag och när han kom till en gård kunde man höra honom ropa på långt håll: "Här kommer kjolstyger, klänningstyger och fanstyger ... hmmm".

Jon föddes 1846 i torpet Norra Lund. Hans farfar knekten Petter Björk hade själv byggt upp torpet på Malthults ägor, norr om Finspång. Hans dopnamn var Karl Johan Björk och han fick tillnamnet Jolpära-Jon redan under skoltiden, eftersom hans matsäck alltid bestod av några kokta potatisar. Familjen bodde då i Sandtorpet, några hundra meter från Norra Lund. Familjen flyttade omsider till Fridenslund på Tjuttorps ägor och Jon tjänade som dräng i Flasbjörke.
Bild: Malthult 1990 (Jan Wiklund).

1874 blev han dräng hos storbonden Olof Jonsson i Tjuttorp, där han sedan stannade tills beväringsmönstringen. En av de många historierna kring Jolpära-Jon berättar om att husbonden Olof gärna ville ha Jolpära-Jon kvar som dräng. Enligt denne kom de överens om att Jon skulle spela dövstum. Officeren ropade upp Karl Johan Björk, men Jon stod still och rörde sig ej. Enligt Jon "kom officern och ropa i örat på mej men jag låddes inte att jag hörde något utan molteg."  Då sade Olof till officeren att "den där är både dövstum och galen" och så fick Jon frisedel och blev kronvrak. Efteråt sade Jon till Olof: "Har du styrt så att jag är skriven som dövstum och galen, så får du klara din gård själver. Jag klarar mej utan dej". Och från den dagen gjorde Jon aldrig mer något riktigt arbete.

Jons kumpan och dryckesbroder under 1800-talets slut var "Skrikern" eller "Skrikare-August". Hans egentliga namn var Per August Jonsson. Han var elva år äldre än Jon, född 1835 i Klockrike. Sitt tillnamn hade han fått för sina enorma röstresurser. När han skrek i Flasbjörke hördes det ned till Lotorp, en sträcka på ca 7 km.

En gång i början av 1870-talet föreslog August att de båda skulle resa till stora sjö- och stapelstaden Norrköping. "Nu ha vi gått här vid Tjuttorp och slitit och arbetat så länge, så nu behöver vi ha lite roligt. Här i skogen hör vi ju inget annat än tyrbråkespel och hackespettedrillar, så behöver vi höre lite vacker musik." Väl framme i staden skaffade de sig något att dricka, så att de kunde få upp rätta röstläget och Jon blev med tiden glad i hågen och började joddla "kolvedsdrillen". En polis kom snart och tog Jon i kragen och sade till honom att det är förbjudet att föra oljud i stan. Polisen släppte nu Jon sedan August hade lovat att ta hand om sin dryckesbroder. August höll ord. Han var stark som en björn och lyfte upp Jon på axeln och bar honom vidare på färden genom stan. När de fått nog av staden och pengarna var slut reste de hemåt. De satte sig ner vid den så kallade "Käringstretebacken" för att tänka över resan de gjort. "Stan är bra så länge en har pengar" sa August, "men om man inga har då är dä bäst ve Tjuttorp, nu får vi börje å arbete ihop te näste stadsrese, om vi får leve å Herran vill".
Bild: Skrikare-August, Jons kumpan och levnadsbroder (Jan Wiklund).

Skrikare-August dog 1898 och hittades liggande vid en enbuske mellan Norra Lund och Sandmon medan Jolpära-Jon överlevde honom med tre årtionden. Jons liv ändades den 15 november 1928. De sista åren bodde han på ålderdomshemmet. Jon var en man som levt utan några materiella krav på tillvaron men han hade ett glatt humör och humor utöver det vanliga. Om man frågade honom om man fick slå följe med honom på vägarna svarade han: "Det får bara rum en sån här toker i var socken".

Källor:

Intervju med Gunnar Gustavsson 1975, av Daisy Hedvall.

Risingebygd 1984, (Risinge hembygdsförenings årsskrift), artikel av Arne Bard.

Författare: Jan Wiklund, Stockholm, november 2005
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Finspång
Ort: Risinge