Johan Krouthén, 1858-1932

Om den folkkäre konstnären Johan Krouthén har det ofta sagts att han alltför tidigt hemföll åt schabloneri och självupprepning, och att hans produktion är alldeles för omfattande. Det må finnas fog för dessa påståenden, men det har sällan givits någon förklaring till varför det förhöll sig på detta sätt.

Johan Fredrik Krouthén föddes i Linköping den 2/11 1858, och växte upp i ett relativt välbärgat hem - hans föräldrar drev framgångsrikt en manufakturaffär som låg alldeles intill Stora Hotellet. I unga år började Krouthén vid Linköpings läroverk, men upphörde som fjortonåring med dessa studier, och blev istället elev till konstnären och fotografen Svante Rydholm, som undervisade honom i anatomi- och perspektivlära, och troligen också lärde honom grunderna i landskapsmåleri. Enligt Gunnar Lindqvist, i boken "Johan Krouthén" (1994), är det okänt varför Krouthén blev konstnärligt intresserad; inom hans släkt - som huvudsakligen bestått av gedigna hantverkare - hade det tidigare inte funnits några sådana intressen.

1878 lämnade Krouthén födelsestaden och började vid Konstakademien i Stockholm. Undervisningen vid akademien var vid den här tiden strängt konservativ; under de tre första åren fick eleverna endast ägna sig åt avtecknande av gipsmodeller, för att lära sig proportioner enligt den klassiska konstens principer. Många elever vantrivdes med denna monotona undervisningsform, och i början av 1880-talet lämnade flera av dem akademien i protest, och bildade motståndsgrupperingen Opponenterna tillsammans med ett antal likasinnade konstnärer. Krouthén var en av dem som anslöt sig till Opponenterna, och 1881 for han, i likhet med flera av sina kamrater, till Paris och lät sig imponeras av det allra senaste inom fransk modern konst - impressionism och naturalism. De närmast följande åren kom konstnärligt att bli hans mest lyckosamma, då han skapade en mängd mästerliga konstverk, fyllda av ljusdyrkan och frodig grönska. Sommaren 1883 tillbringade Krouthén på Skagen, där han levde och arbetade tillsammans med de så kallade "Skagenmålarna", bl a Michael Ancher, P.S. Kröyer och Christian Krohg. Här tillkom hans kanske mest berömda målning, En sovande gosse, sannolikt under inflytande av den socialt engagerade Krohg.
Bild: En sovande gosse, målad i Skagen, 1883.

På hösten 1883 återvände Krouthén till Linköping, där han ämnade försörja sig som konstnär. Han anlitade en vacker ung dam vid namn Hulda Ottosson som modell, och snart blev hon också hans älskarinna. Efter ytterligare en tid blev hon gravid. Detta var ingen ovanlig turordning bland dåtidens konstnärer och deras modeller, men vad som var ovanligt med Krouthén var att han tog ansvar för sina handlingar, trots att det innebar en präktig skandal, som det talades mycket om bland Linköpings borgerskap. Krouthén och Hulda levde tillsammans i så kallat samvetsäktenskap fram till 1886, då de gifte sig. Som stadgad familjefar ställdes Krouthén inför ett - som det skulle visa sig - olösligt dilemma. Å ena sidan ville han utveckla sitt konstnärskap och måla sådant som kanske inte alltid var publikfriande, men å andra sidan kände han att försörjningsplikten gentemot den stadigt växande familjen krävde att han sålde mycket tavlor, då konstnärsyrket var det enda arbete han behärskade. För att kunna sälja sina alster till den breda publiken, gav han därför avkall på sina höga konstnärliga ambitioner, och hemföll efterhand åt ett mer lättsålt måleri. Detta har många konsthistoriker tagit fasta på, men få har brytt sig om att förklara orsaken till den omfattande produktionen och höga arbetstakten, som småningom ledde till scahbloneri och självupprepning.
Bild: Sommarsiesta, 1885. Hustrun Hulda i hängmattan.

Krouthéns äktenskap varade bara i några få år. 1891 dog Hulda och Krouthén lämnades ensam med två barn. 1902 gifte han emellertid om sig med Clara Söderlund, som han fick ytterligare fem barn med. 1909 flyttade Krouthén med Clara och barnen till Stockholm, men behöll trots det sin huvudsakliga kundkrets i Östergötland.

På hösten 1932 reste han tillfälligt tillbaka till Linköping, då han engagerats av Stora Hotellet till att göra två jättemålningar inför deras förestående 80-årsjubileum. En knapp vecka före jul hittades han emellertid död i sitt hotellrum, bara ett hundratal meter från sitt föräldrahem, och som dödsorsak fastslogs hjärnblödning.

I april 1933 höll Gummessons konsthall i Stockholm en minnesutställning över Krouthén, vilket var den första egentliga sammanfattningen av hans konstnärskap. Många av de verk som var med på den utställningen kunde för övrigt beskådas på Norrköpings konstmuseum under sommaren 2007, i utställningen "Johan Krouthén - solskensmålaren". Lagom till utställningen utkom dessutom "Johan Krouthén - Solskensmålaren" skriven av förre länsmuseichefen Gunnar Lindqvist.

Källor:

Eskil Cronlund (red.) Johan Krouthén - en minnesutställning (Stockholm, 1933)

Gunnar Lindqvist, Johan Krouthén (Stockholm, 1994)

Viggo Loos, Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885 (Stockholm, 1945)

Sixten Strömbom, Den svenska åttiotalskonsten (Stockholm, 1950) 

Länk:
Läs mer om Johan Krouthén och se hans verk på www.johan-krouthen.se

Författare: Lars-Ove Östensson, Norrköping, juni 2007
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping