Johan Henrik Wilhelm Steinnordh, 1809-1897

Varje lärdomsstad brukar ha sina original. Till Linköpings mest kända hör lektor Steinnordh, född i Norrköping 1809. Han var son till en fabrikör som kommit på obestånd och sonen växte upp och studerade under ekonomiskt besvärliga omständigheter som säkert grundlade den utpräglade sparsamhet och det ekonomiska sinne som kännetecknade honom.

Han blev student i Uppsala 1829, filosofie doktor 1836, blev prästvigd 1840 och senare teologie doktor i Erlangen i Tyskland. Omständigheterna förde sedan in honom på lärarbanan och han blev gymnasieadjunkt i Linköping 1846 och lektor 1854. En tid var han även t f rektor vid gymnasiet.

Han gifte sig med Adelaide ("Adele") Ohrling, född 1818, och hade med henne ett barn, dottern Emma. "Nog har ja' bett Vår Herre om e' sparsam hustru, men Herren har bönhört mig överhövan" lär han ha yttrat om sin maka som var ungefär lika sparsam som han.

Otaliga är de anekdoter som berättas om Steinnordh och som speglar hans drastiska och föga verserade uttryckssätt, ofta framfört på renaste östgötadialekt. I sitt yttre var han prydlig, särskilt då han var klädd i högtidsdräkt med doktorshatten omslutande bästa peruken. En viss fåfänga och lärdomshögfärd balanserades av tydlig humor och självironi. Hans läroämne var historia. Då s k censorer deltog vid skolförhör kunde han hjälpa eleverna genom diverse ledande frågor. Som pedagog hade han kanske sina brister men han måste i alla fall ha roat eleverna.

En gång skulle en målare och hans 10-årige son utföra något måleriarbete hos Steinnordh. För att pojken skulle få något att göra fick han måla en pall eller stol, för sitt arbete skulle han få 25 öre. När det så var färdigt kom Steinordh med en gammal tillbucklad doktorshatt och undrade om han inte ville ha den istället. Nej, tyckte pojken, han skulle ju få 25 öre. Det fick han också, men med kommentaren "Nu ä du dummer".

Angående sin dotters utsikter på äktenskapsmarknaden lär han ha yttrat "Mi' Emme ho ä kanske sur te å se på, men ja har i alle fall te å sockrena mä. Å sparsam ä ho, på balklänningere sliter ho bare bakvådere."

Angående hans i Tyskland förvärvade doktorsgrad så berättas det att han en gång talade om sina resor i Tyskland och vände sig till en elev och menade att han kanske också någon gång skulle komma att resa dit. Så undrade han vad eleven i så fall först skulle göra. "Jag växlar till mig tyska pengar" föreslog eleven. Ja, det lät ju bra. "Vad gör du sen med di tyske penga?" Eleven svarade: "Köper mig en doktorshatt". Men det svaret föll inte i god jord. Steinnordh sträckte ut handen mot honom med orden "Nu gick di lyckas stjärna ner för alltid".

Källor:

Strindmark, Sara. Rystad minnen del 2. Klockrike 1992

Odén, K.G. Östgötars minne. Stockholm 1902

Östgöta Correspondenten, artikel 1931 04 04 (Steinordh - ett gammalt läraroriginal i all sin glans)

Larm, Carl. Lärarprofiler från Linköpings gymnasium. Linköpings högre allmänna läroverk, Norrköpings högre allmänna läroverk 1900-1950. Bromma 1958. Red. Bengt Söderberg

Linköpings gymnasiums historia 1627-1927. Festskrift. Linköping 1927

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping