Gustafva Eleonora Lindahl, "Gröna frun på Saltängen", 1769-1840

Skapade kulturellt centrum i Norrköping.

Gustafva Lindahl skapade tillsammans med sin make en litterär och kulturell samlingspunkt i Norrköping. Här samlades många av den tidens intellektuella för samtal och diskussion. Makarna företog också många resor ut i Europa och kom att träffa personer som Goethe, Schiller och Rousseau.

Lyssna 

Gustafva Eleonora Gjörwell föddes 1769 i Stockholm som dotter till publicisten och tidningsutgivaren Carl Christoffer Gjörwell och hans maka Birgitta Eleonora Müllern. Hennes två syskon var arkitekten Carl Christoffer Gjörwell och Brite Louise gift Almqvist, mor till författaren Carl Jonas Love Almqvist. Hon växte upp i Stockholm, där föräldrarna först var bosatta vid Blasieholmen. Lägg märke till det av fadern själv tagna namnet Gjörwell = Gör väl, välgörare. 

Vid 22 års ålder flyttade hon till Norrköping efter att ha ingått äktenskap med redaren och grosshandlaren Johan Niklas Lindahl, John kallad. Maken var vid sidan av att vara en framgångsrik affärsman, mycket kulturellt intresserad och en stor samlare av böcker, tavlor, gravyrer, handskrifter, historiska dokument, mynt och brev. Först var makarna bosatta vid Gamla Torget i ett gult tvåvåningshus, nuvarande Tesdorfska huset. En kort tid bodde de i Tångestad i Dagsberg och senare vid Drottninggatan 25. Paret var barnlöst. Maken avled 1813 och Gustafva blev således änka vid 44 års ålder.

Hemmet kom att bli en kulturell och litterär samlingspunkt i Norrköping. Bland dem som besökte makarna Lindahl kan man nämna namn som Johan Henrik Lidén, familjen Kuhlman, Hans Olof Sundelius, Jonas Carl Linnerhielm, Aurora De Geer på Finspång, Johan Gabriel Oxenstierna, familjen Leijonhufvud på Lindö och många andra. Man har ansett att denna kulturella knutpunkt med dess förbindelser åt så många håll varit den kanske viktigaste i Norrköping vid denna tid. Paret reste även en hel del och träffade på berömdheter som Bellman, Sergel, Anna Maria Lenngren, Goethe, Schiller, Klopstock, Herder och Rousseau. 

Gustafva har kallats "En av tidevarvets mest bildade svenska kvinnor". Hon läste och talade obehindrat engelska, franska och tyska och utgav från trycket en antologi med översättningar kallad "Blomster plockade på literaturens vidsträkta fält" (1792-1793). På vindsvåningen hade hon inrett ett eget rum med bibliotek och skrivbord dit hon ofta drog sig tillbaka för att läsa eller skriva. Dessa ensamma stunder verkar ha utgjort en avkoppling mot det ganska omfattande sällskapsliv makarna deltog i. Framför allt framträder hennes person i den mycket omfattande brevväxlingen mellan henne och fadern i Stockholm. I denna avhandlades allt från familjeangelägenheter till tidens stora och små händelser. Våren 1792 beskrivs mordet på Gustaf III. Både hennes mor och bror hade varit med på maskeradbalen. Familjens piga berättar sedan bestört för sin husbonde att "kungen blivit skjuten". Denna Gjörwells brevväxling med dottern och andra personer ger en inblick i tidevarvet som torde sakna motstycken. Som bekant används också dessa familjetraditioner i Carl Jonas Love Almqvists författarskap, till exempel i "Drottningens juvelsmycke".
Bild: En antologi av Gustafva från 1792 (ur "Norrköpings historia IV").

Som person torde Gustafva ha liknat fadern mycket. Hon ska ju också ha varit hans älsklingsbarn. Hon gör i sina brev intryck av en mjuk, innerlig och välvillig person, men i det glada humöret finns även drag av melankoli. 

Efter makens död bodde hon i Fehmerska gården vid S:t Olai kyrkoplan, till dess gården brann 1822. Sist bodde hon längst ut på Saltängen, inte långt från Hamnbron, i ett knuttimrat hus med trädgård och lusthus, rivet på 1970-talet. Hon sågs vid den här tiden som lite av ett original och levde ganska isolerat. Hon var alltid klädd i grönt, med grönt flor, grön sidenpäls, grön sidenrock, grönprickig kattunklänning och reste vid förekommande tillfällen i en vagn som naturligtvis också var grön. Hon kallades därför "Gröna frun på Saltängen". De krämpor som hon led av de sista åren sökte hon behandla med medel som stomjölk och ollonkaffe som var bra mot gikt och tibast och senap som sades hjälpa mot huvudvärk.
Bild: Gustafvas sista bostad på Saltängen i Norrköping (Wilhelm Wiberg, Norrköpings stadsmuseum).

Gustafva Eleonora Lindahl avled den 21 januari 1840 av slag, 70 år gammal.

Källor:

Helmfrid, Björn (red) och Salomon Kraft, Norrköpings historia / utgiven av Norrköpings stads historiekommitté, Del IV, (Stockholm, 1968)

Malmberg, Arne, Stad i nöd och lust: Norrköping 600 år, (Norrköping, 1983)

Malmberg, Gustaf, Gjörwells dotter i Norrköping: artikel ur En bok om Östergötland, red. Birger Mörner (Stockholm, 1915)

Sjöberg, Ursula, Carl Christoffer Gjörwell 1766-1837: byggnader och inredningar i Sverige och Finland. (Stockholm, 1994)

Tidningsartiklar i NT ÖD  1972-01-27, NT 1949-04-09

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, mars 2008
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Norrköping
Ort: Saltängen