Emy Fick, 1876-1959

Emy Oskara Charlotta Kylander föddes den 14 december 1876 i Stockholm. Hon var dotter till grosshandlaren Oskar Kylander och hans maka Edla. Emy hade två yngre syskon, Bertil och Gurli. Hon genomgick Normalskolan för flickor i Stockholm och utbildade sig sedan i olika textila tekniker dels hos Handarbetets vänner, dels utomlands, bland annat i Italien. Intresset för handarbete och textila tekniker kom att prägla hela hennes liv.

Lyssna 

Efter att ha kommit tillbaka till Sverige startade hon tillsammans med Elisabeth Glantzberg en läroanstalt för praktiskt och konstnärligt kvinnligt handarbete, kallad Sankta Birgittaskolan. Denna skola var den första i sitt slag och hade olika avdelningar, där det syddes spetsar och broderier, barn- och babyutstyrslar, linneuppsättningar och klädedräkter. Redan 1914 uppstod emellertid en schism mellan de två delägarna och Emy startade en ny skola, Sankta Birgitta Skolan AB. Skolan deltog i många konsthantverksutställningar även utomlands. Framför allt blev skolan känd för sina gobelänger och väggbonader. En före detta anställd har beskrivit Emy som en klok och vänlig arbetsgivare "som inte sparade på uppmuntrande och beröm när det fanns anledning därtill". Trots långa och hårda arbetsdagar rådde en god kamratanda på arbetsplatsen.
Bild: Handarbete i ett av elevrummen på Sankta Birgittaskolan, Regeringsgatan i Stockholm (Östergötlands museum).

Emy ingick 1921 äktenskap med kaptenen vid Svea artilleriregemente Emil Fick. Denne var även känd som en skicklig tävlingsryttare och florettfäktare. Han hade bland annat medverkat i Stockholmsolympiaden 1912. Under denna tid bodde de i en stor våning i Stockholm och förde ett ganska dyrt leverne. Äktenskapet varade bara i nio år, till Emil Ficks död 1930. Efter detta blev Emys ekonomi allt sämre och det drabbade även skolan som lades ner år 1935, efter att länge ha brottats med svårigheter.
Bild: Emy Kylander blir Emy Fick när hon 1921 gifter sig med den 13 år äldre kapten Emil Fick (Östergötlands museum).

Emy började snart resa runt på landsbygden och ge kurser i olika sömnadstekniker. I början av 1940-talet kom hon till Strålsnäs i Östergötland där hon sedan blev kvar resten av livet. Under en tid bodde även hennes goda vän, Lilly Lewenhaupt där. Emy arrenderade huvudbyggnaden och fick då plats med sina stora samlingar av bland annat spetsar. Efter väninnans död och systerns bortgång i början av 1950-talet, hade hon allt svårare att klara sig själv. Grannar och bekanta fick hjälpa henne regelbundet. Hon levde nu ensam och närmast i misär med sin vinthund Nikita som enda sällskap. Hon gjorde ett sista försök att återvända till Stockholm vilket misslyckades. Trots alla bekymmer fortsatte hon under denna tid med olika arbeten, bland annat tillverkade hon dopklänningar.

Emy Fick avled i november 1959. Hon hade då inga närmare släktingar kvar i livet. Hon testamenterade hela sin spetssamling, kläder, möbler med mera till Östergötlands museum.

Säkert var tanken att åtminstone någon del av hennes livsverk skulle räddas. Samlingen finns kvar och omfattar flera hundra föremål.

Källor:

Bohman, Nils (red), Svenska män och kvinnor. Del II.  (Stockholm, 1944) 

Wedhäll, Christel, "Textilkonstnärinnan Emy Ficks levnadsöde", (uppsats på KVL, Link.univ., 1987)

Kvällstidningen 1925-01-09

Nya dagligt allehanda 1925-04-04

Svensk Damtidning  1921-05-15

Östgöta Correspondenten  1959-11-23

Brev från Märta Vogel-Nohre  1981

Donationsregister och donationshandlingar  i ÖLM:s arkiv. Handlingar i enskilt arkiv nr 4. ÖLM.

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, mars 2006
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Boxholm
Ort: Strålsnäs