Emilie Piper, 1857-1926

Emilie Piper var Löfstad slotts sista privata ägarinna. Fröken Emilie föddes och växte upp på Löfstad, och efter faderns död 1902 ärvde hon Löfstad. Genom sitt testamente såg Emilie Piper till att bevara slottet och omgivningarna till eftervärlden.

Lyssna 

Emilie Piper föddes i en aristokratisk miljö den 30 augusti 1857. Hennes föräldrar, och tillika herrskapet på Löfstad slott i Östergötland, var greveparet Sophie och Charles Emil Piper. I familjen fanns också ytterligare en dotter, den ett år äldre Sophie. Greve Piper, som inköpt Löfstad av sin far samma år som den äldsta dottern föddes, kombinerade driften av godset med sitt riksdagsarbete i Stockholm.

Systrarna Piper tillbringade större delen av sin uppväxt på Löfstad slott, där de fick en för adelsfröknar sedvanlig uppfostran och utbildning med undervisning av guvernant i hemmet. Unga kvinnor av börd skulle bibringas god allmänbildning, språkkunskaper, lära sig teckna, måla och musicera till husbehov. Därtill var goda kunskaper i vett och etikett nödvändiga. Att kunna föra sig på slott och herresäten, liksom i stadens salonger, var ett viktigt kunskapskapital. På vägen mot vuxenlivet var konfirmationen ytterligare ett betydelsefullt steg. Emilie konfirmerades 1872 och formellt blev hon därefter redo att ta ett större ansvar i hushållet, något som ytterligare skulle förbereda henne för det slutgiltiga målet: att axla hustru-, husmors- och modersrollen i ett adligt hem. Som husfru och moder skulle hennes uppgift bli att förvalta släkttraditionerna och föra dem vidare till kommande generationer, ett ansvarsfyllt uppdrag.
Bild: Systrarna Piper, 1860-tal (Östergötlands museum).

Fram till 1873 tycktes familjelivet på Löfstad fortgå i lugn och harmoni, men detta år inträffade en tragedi. Husets fru, Sophie Piper, dog i cancer, endast 38 år gammal. Emilie, då 16 år, och hennes syster Sophie ärvde sin mor, men då fadern enligt det inbördes testamente makarna upprättat skulle sitta kvar i orubbat bo, var pengarna huvudsakligen bundna i godset. Fadern fungerade dessutom som döttrarnas förmyndare.

1875 företog systrarna Piper med guvernant en sex månader lång resa utomlands, ett vanligt inslag i unga adelskvinnors utbildning. Vid hemkomsten introducerades de i sällskapslivet med det långsiktiga målet att finna lämpliga äktenskapskandidater. Debuten skedde i Stockholm, där fröken Emilie tillbringade några månader varje år under perioden 1877-1881.
Bild: Emilie Piper i Stockholms salonger. Teckning av Charlotte Lewenhaupt (Östergötlands museum).

Trots att fröken Emilie besatt de kvalitéer som förväntades av en adelsfröken och dessutom ansågs ha ett behagligt utseende - även om hon i likhet med sin syster var ovanligt lång (185 cm) - tycks hon inte ha funnit någon att förena sitt liv med. Systern Sophie, däremot, gifte sig 1880 med den 22 år äldre landshövdingen Carl Nordenfalk. Varför Emilie inte gifte sig, vet vi inte. Kanske fanns ingen lämplig kandidat, kanske föredrog hon att leva sitt liv som ogift.

Efter faderns död 1902 ärvde Sophie Nordenfalk och Emilie Piper Löfstad och redan året efter löste fröken Emilie ut sin syster. Därigenom blev hon ensam ägare till godset och även dess sista privata ägare. Emilie hade redan tidigare bott växelvis i Stockholm och på Löfstad, vilket hon även fortsättningsvis gjorde, men nu tog hon initiativ till en stor renovering av slottet. Inomhus företog hon vissa ändringar och lät renovera gamla möbler och möblera om.
Bild: Emilie Piper, Löfstad slott julen 1907 (Östergötlands museum).

Fröken Emilie hade också andra intressen. Hon företog resor både inom och utom landet, bland annat till S:t Petersburg där hon besökte familjen Brändström, vars dotter Elsa sedermera blev känd som "Sibiriens ängel". Hon engagerade sig också i sällskapslivet. Vännerna tillhörde samhällets övre skikt och många av dem återfanns i adelskalendern. Fröken Emilie var en varm rojalist och umgicks även med kungligheter som prins Carl och prinsessan Ingeborg, vilka periodvis bodde i Villa Fridhem utanför Norrköping. Hennes efterlämnade böcker vittnar om att hon periodvis ägnade sig åt en hel del läsning, liksom tecknande, målande och fotograferande var andra aktiviteter som hon ägnade sig åt. Därtill hyste fröken Emilie ett visst djurintresse, särskilt för hundar.

Vad skulle hända med Löfstad efter Emilie Pipers frånfälle? Varken hon eller systern hade några bröstarvingar, varför godsets framtid tedde sig problematisk. Så småningom kom fröken Emilie fram till en lösning, möjligen inspirerad av diskussioner med fadern långt tidigare. I sitt testamente, daterat i Stockholm den 4 maj 1923, donerade hon slottet och ägorna till Riddarhuset, medan inventarierna skulle tillfalla Östergötlands fornminnes- och museiförening (nuvarande Östergötlands museum). Meningen var att slottet så småningom skulle öppnas och visas för en intresserad allmänhet som exempel på hur ett högreståndshem kunde se ut. På så sätt kunde Emilie Piper sägas ha förvaltat sitt arv och i någon mening fört traditionen vidare.

Under hela sitt liv led Emilie Piper av en sviktande hälsa och under senare år konstaterades att hon var drabbad av cancer. Den 13 december 1926 avled fröken Emilie, 69 år gammal, på sitt älskade Löfstad. Slottets sista privata ägare hade gått ur tiden och en epok i graven. Systern Sophie Nordenfalk hade dispositionsrätt till slottet under sin levnad och hon vistades där emellanåt fram till sin död 1940. År 1942 öppnades slottet som museum. Emilie Pipers livsverk hade därigenom tagit slutgiltig form.

Källor:

Riksarkivet, Landsarkivet i Vadstena, Löfstads säteris arkiv

SE/VALA/02249

Litteratur:
Lindgren, Anne-Li, En adelsfrökens liv. Emilie Piper 1857-1926. C-uppsats i historia, Samhällsvetenskapliga institutionen, Linköpings universitet (Opubl. 1992)

Löfstad slott. Meddelanden från Östergötlands länsmuseum. Östergötland 1991/92 (Linköping 1992)

Nordenfalk, Erland, Museet Löfstads slott. Ett stort svenskt herrgårdshem under tre århundraden (Stockholm 1967)

Rundquist, Angela, Blått blod och liljevita händer. En etnologisk studie av aristokratiska kvinnor 1850-1900 (Stockholm 1989) 

Meurling, Birgitta (red), Det bekönade museet. Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet.

Skrifter utgivna av Inst. för ABM vid Uppsala universitet (Volym 1. Uppsala)

Sylvan, Tova (red), Emilies gåva. En bok om Löfstad slott (Värnamo 2010) 

Länk:
Löfstad slott

Författare: Birgitta Meurling, Uppsala och Norrköping, juli 2012 
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Norrköping
Ort: Löfstad slott