Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Licens

×

Carl Anton Wetterbergh, även kallad Onkel Adam. Bild: Östergötlands länsmuseum

Carl Anton Wetterbergh, "Onkel Adam", 1804-1889

Personer/Livsöden, Berättelser/fenomen

Allkonstnären som blev barnens vän

Carl Anton Wetterbergh föddes utom äktenskapet i Jönköping 6 juni 1804. Vid hans begravning i Linköping 1889 fick alla skolbarn ledigt för att hedra "Onkel Adam" - barnens vän. En av Linköpings stora personligheter hade levt ett omväxlande och innehållsrikt liv som inte alltid var kantat av framgång.

Lyssna 

Carl Anton var son till hovrättsfiskalen Johan Wetterbergh och tjänsteflickan Anna Christina Lyckman. Johan Wetterbergh tog väl hand om mor och barn, men så långt som till giftermål sträckte han sig inte. Ett eventuellt äktenskap dem emellan, en så kallad mesalliance, hade inte varit något som setts med blida ögon och blev därför aldrig av.

När Carl Antons mor avled kom han att leva med fadern och hans nya familj. Fadern tycks ha varit en för tiden mycket modern man och som sådan starkt påverkad av upplysningstidens tankar och idéer. Detta var något som märktes i hans sätt att uppfostra sina barn. Idag skulle vi kalla det för en form av "fri uppfostran". När Carl Anton i vuxen ålder skulle beskriva faderns uppfostringsmetoder kunde det låta så här: "? mest muntlig undervisning och för öfrigt en fullkomlig frihet att läsa hvad man ville". Här grundlades förmodligen också Carl Antons framtida intresse och engagemang i sociala och liberala frågor. Det diskuterades säkerligen såväl politik som en hel del andra samhällsfrågor i det Wetterberghska hemmet.

Trots faderns önskan att Carl Anton skulle välja samma bana som han, valde Carl Anton att utbilda sig till läkare vid Lunds universitet. Under sin studietid hade han ett förhållande med en servitris där och de fick en son tillsammans. Sonen kom aldrig att bo tillsammans med fadern, men att de höll kontakt framkommer i den korrespondens som finns bevarad i länsmuseets arkiv. Sin första tjänst fick han som bruksläkare vid Finspongs bruk och det var under sin vistelse där som han träffade sin blivande hustru Hedda Brydolf, prostdotter från Hällestad. Tillsammans kom paret att få fyra barn varav två avled i mycket späd ålder. Då Carl Anton år 1837 fick tjänsten som regementsläkare vid Fältjägarregementet i Östersund flyttade den unga familjen dit. Östersund var vid den här tiden en liten stad. Här bodde cirka 400 invånare. Här blev han snabbt engagerad i den kommunala verksamheten samtidigt som han startade utgivningen av "Jemtlands tidning, länets första tidning". Han skrev även kåserier i andra tidningar som Lars Johan Hierta's Aftonblad. Hans kåserier, som hade udd och skärpa, tog upp aktuella ämnen och var starkt samhällskritiska.

Det var nu, på 1840-talet, som Carl Antons sociala engagemang började synas starkare även i hans romaner. Han tog ställning för landets utsatta grupper; barn, kvinnor, fängelsekunder och romer (zigenare). De som inte riktigt räknades i samhället, framträdde nu med kraft i romanens form, som i Genremålningar (1842), en sammanställning av kåserierna i Aftonbladet.

1846 lämnade Carl Anton Östersund för Stockholm, där han hade fått en tjänst som biträdande läkare vid Kungliga Fångvårdstyrelsen. Nu skulle han få möjlighet att studera fångarnas situation och få finnas med i den diskussion som fördes om uppförande av nya moderna fängelser, så kallade cellfängelser. I Carl Anton Wetterberghs syn på brottslingar kom hans liberala synsätt fram. Han menade nämligen att det var samhället som skapade brottslingen med sitt orättvisa sätt att behandla människor i utkanten.

I Stockholm kom Carl Anton snabbt att bli en central gestalt bland de kulturellt och politiskt aktiva. Han var bland annat ordförande i Konstnärsgillet, vilket han även hade varit med om att grunda. Han fanns även med bland de ledande och aktiva medlemmarna i Reformsällskapet, ett sällskap som arbetade för att avskaffa den gällande ståndsriksdagen.

Det var nu oroliga tider runtom i Europa. Påverkade av revolutionen i Paris 1848 höll Reformsällskapet ett möte i mars, där Carl Anton höll ett tal i vilket han bland annat uppmanade till en reform av riksdagen så att den inte längre skulle bygga på börds- eller klassintressen utan på den medborgerliga rätten, efter franskt mönster. I Reformsällskapet förekom emellertid även interna strider och en av dem som blev inblandade var Carl Anton själv. Efter att ha blivit kritiserad både för sina insatser i Reformsällskapet och i Konstnärsgillet mer eller mindre flydde Carl Anton Stockholm 1848 och flyttade till Östergötland.

Ett nytt kapitel började i och med att Carl Anton fick en fristad i Östergötland där han fått tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Det var hustrun Hedda som 1867 ordnade bostad på familjen Brydolfs stadsgård på Hunnebergsgatan. Onkel Adamsgården på Hunnebergsgatan, 2009. Bild: Lars Eklund/Östergötlands länsmuseumDen ägdes av henne och hennes syster Adriana. Det man undrar är hur det kändes att komma till Linköping, denna militärens och skolornas stad. Många av invånarna var konservativa och såg helst att ståndsriksdagen bevarades. En reformvän av Wetterberghs kaliber sågs säkert, till en början, inte med blida ögon.
Bild: Onkel Adamsgården på Hunnebergsgatan, 2009 (Lars Eklund/Östergötlands länsmuseum).

Vad som nu hände var att Carl Anton helt lämnade politiken. Hans nya engagemang, blev barnen och deras bildning. I december 1861 gav han ut ett provnummer av barntidningen "Linnea", Sveriges första "barntidning" och som kom att ges ut till och med 1871. Tidningen skulle innehålla såväl roande som lärande stycken. Idén till tidningen hade han fått från sin finske författarkollega och vän Zacharias Topelius. Det var från och med nu som han kom att använda pseudonymen "Onkel Adam".

Interiör från Onkel Adamsgården. Bild: Östergötlands länsmuseumCarl Anton måste ha varit en person som hela tiden önskade ha något att göra. Ser man sig omkring i den del av hans hem på Hunnebergsgatan som idag är museum, ser man flera teckningar, snidade små brevsprättar, spelmarker, glasbubblor med uppbyggda landskap i, texter till musikstycken och annat som allt är kommet ur hans hand. Man undrar, som yrkesverksam idag på 2000-talet, hur han hann med.
Bild: Interiör från Onkel Adamsgården (Östergötlands museum).

Carl Anton Wetterbergh avled i januari 1889 och som ett bevis på att han nu uppfattades som en barnens vän och omtyckt invånare i staden, hade Linköpings samtliga skolbarn fått ledigt för att finnas med vid hans begravning. Här i staden hade han fått upprättelse. Han kom så småningom att räknas till gruppen av stadens välkända profiler som Anton Ridderstad och Isidor Kjellberg.

Källor:

Engberg, Magnus (red), Från skilda utsikter : kapitel "en radikal Onkel" av Lindqvist, Gunnar (2003).

Tornell, Brita: Linnea - Tidning för barn utgiven av Onkel Adam 1861-1871. (Stockholm, 1982)

Östergötlands länsmuseums arkiv.

Författare: Barbro Johansson, Östergötlands länsmuseum, april 2010
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping
Ort: Hunnebergsgatan

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram