Aurora Taube de Geer, 1753-1806

Grevinna på Finspong

Fredrika Aurora Taube var dotter till greve Edvard Fredrik Taube och hans maka Christina Helena Löwen. Endast 16 år gammal gifte hon sig med den dubbelt så gamle greven Jean Jacques de Geer af Finspong. Tillsammans fick paret sju barn, endast fyra av barnen nådde vuxen ålder, två pojkar och två flickor. Aurora kom hela sitt liv att behålla flicknamnet Taube, och det är som Aurora Taube vi för det mesta möter henne i tidens memoarer, dagboksanteckningar och skvallerkrönikor.

Lyssna 

När Aurora anlände till Finspong var det många olyckskorpar som ifrågasatte hennes möjligheter att klara av ledningen och värdinneskapet där. Men det skulle visa sig att hon gjorde det och mer därtill. Finspong blev under hennes tid ett mycket populärt hem att bli inbjuden till. Att paret de Geer dessutom var roade av anläggningen av slottets engelska park och slottets inredning kan vi fortfarande se spår av.
Bild: Aurora, Jean Jacques och barnen. Interiör från Finspångs slott (beskuren), lavering av Pehr Hörberg
(Östergötlands museum).

Finspong var beläget mitt på stora stråkvägen från Örebro och Bergslagerna men också på vägen från Stockholm till Skåne och västerut mot Göteborg. Det gjorde att det var en ständig ström av besökare till slottet, såväl kungligheter som aristokrati och de främsta inom svensk litteratur, konst och vetenskap. Det var i sanning ett lysande följe som kom att gästa familjen de Geers "hov". Till dem som bevistade Finspong hörde konstnärerna och vännerna Johan Tobias Sergel, och Carl August Ehrensvärd. Även personer från kungafamiljen som hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta och prinsessan Sofia Albertina var gäster på Finspong. Till och med ett par av de tre kungar som regerade under Auroras tid som värdinna på Finspong, fanns på gästlistan.

Det sades att på Finspongs slott levde man ett "hovliv" som saknade motstycke i landet. Om gästerna på Finspongs slott kan vi läsa i de berömda gästböckerna "Philoloteca Finspongiensis". Böckerna innehåller inte enbart namnteckningar utan även notiser om besöken och flera mer eller mindre poetiska versrader där man ger uttryck för herrskapets gästfrihet och skicklighet att anordna nöjen av olika slag. Här kan man få en bild av att "fester och tillställningar af alla slag följde på hvarandra, smakfullt utänkta och utförda som med en trollstaf. Stundom fingo bruket och allt arbete på gården afstanna, emedan allt folket behöfvdes till grefvinnans fester och skulle deltaga i dem. Denna tjusande Armida förenade allt som kunde fästa och förvilla."

Aurora beskrivs på följande sätt: "Skön och behaglig, välgörande och godhjärtad, spridde hon glädje och trefnad omkring sig. Tillbedd af sitt tjänstfolk och godsets underhafvande, förstod ingen som hon att ställa sitt hus till nöje och bekvämlighet för alla som besökte det." Hennes svaghet för det motsatta könet har bidragit till många rykten. En av gästerna på Finspong skriver om Aurora: "Hon är en mycket elegant dam. Behaget i hennes figur och hennes förbindliga väsen hafva alltid förvärfvat henne en skara beundrare. Man misstänker att flera af dem icke suckat förgäves." Själv lär Aurora ha sagt vid ett tillfälle: "Så länge jag inte går på maskerader, kan jag låta bli karlarna, men när den tiden kommer står jag inte ut."

Periodvis vistades Aurora vid hovet vilket hon kunde göra då hennes make var kammarherre hos änkedrottning Lovisa Ulrika. Hon kunde ibland vara tanklös och handla impulsivt och ge sig ut på äventyrligheter. Ett exempel på det är då Gustaf III under en vintervistelse på Gripsholm slott föreslog hovdamerna att följa med honom i släde på en dagsutflykt till Stockholm. Man skulle återvända på natten efter det att man hade besökt operan och superat. Endast tre av hovdamerna följde med, varav en var Aurora. "Resultatet av resan blev att dessa tre damer länge fick stanna på sina rum då de angripits av en häftig bröstverk som de fick dragas med hela vintern."

Grevinnan Aurora hade ett ombytligt humör. Hon kunde "överdriva sitt sätt att ge uttryck för sinnesrörelser och nycker så till den milda grad att hon hade utbrott av vrede, svartsjuka eller sorg, som inte kunde hejdas. Då kunde hon ibland under flera dagar stänga in sig på sina rum" berättar den engelska guvernanten Emilie Dalton, som bodde på Finspong under flera år. Vid sådana tillfällen var det oftast någon av de uppvaktande kavaljererna som kunde få henne på gott humör igen, sägs det i krönikorna.
Bild: Finspångs slott idag (SITAB).

Kanhända fanns i dessa dramatiska utspel ett inslag av teater? Vi känner väl till att Aurora var mycket road av teater och själv gärna deltog i flera av de skådespel som framfördes vid såväl hovet som på Finspong. I den av Hertiginnan Hedvig Elisabeth år 1800 bildade dramatiska akademien hittar vi, som ett tecken på detta, Aurora som en av akademiens medlemmar.

Även på Finspong spelades det teater. I skådespelen här var det inte ovanligt att brukets befolkning deltog och enligt berättelserna från tiden kunde det hända att man mer eller mindre lade ned arbetet på bruket för att de anställda skulle kunna delta.

Grevinnan Aurora Taube de Geer avled på Finspong 2 maj 1806.

Källor:

Frykenstedt, Holger,  Jean Jacques och Aurora Taube de Geer af Finspång och deras värld. (Norrtälje, 1987)

Mörner, Birger (red), En bok om Östergötland. (Stockholm, 1915)

Linnerhielm Jonas Carl, Bref under resor i Sverige, volym I (1797), (Malmö, 1985).

Hedvig Elisabeth Charlottas Dagböcker I-VIII. (Stockholm 1923)

Montgomery-Silfverstolpe, Malla. Memoarer I-II. (Stockholm, 1914)

Telefonintervju med Birger Persson, Finspång, juni 2008

Författare: Barbro Johansson, Östergötlands länsmuseum, augusti 2008
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Finspång