Anna Nilsson, 1886-1976

Städerska

"Fru Nilsson har varit rena investeringen för företaget", sade Facits personalchef Tage Hallerström då han uppvaktade Anna Nilsson på hennes 70-årsdag. Anna Nilsson hade varit städerska på Facit i många år och blev med tiden en mycket respekterad och omtyckt medarbetare på företaget. Denna enastående kvinna blev tidigt änka och fick därefter själv försörja sig och sin familj så gott det gick.

Lyssna 

Anna föddes 1886 i torpet Skoghall i närheten av Närstad utanför Åtvidaberg. Fadern som var torpare var inne på sitt andra giftermål då hans första hustru avlidit och Anna fick på så sätt många halv- och helsyskon. Redan i 11-12-års ålder kom hon att tjäna piga, först hos sin äldsta syster, sedan i andra hushåll. Hon arbetade varannan dag och gick i skolan varannan dag.

Efter att ha tjänat som piga under många år träffade hon Axel Nilsson som hon gifte sig med 1913. Axel arbetade som möbelsnickare vid Åtvidabergs Snickerifabrik och de bosatte sig i ett hus på Douglasvägen i Åtvidaberg. De kom att få fyra barn. Familjen hade det dock svårt. Axel var ofta sjuklig och dog i en njursjukdom 1928, endast 40 år gammal.

Anna blev ensam med två tonåringar, en tioåring och en tvååring. I början av 1930-talet flyttade hon och barnen in i en lägenhet i den så kallade Rooth-boden vid Gamla Torget i Åtvidaberg. Anna hade ingen möjlighet till änkepension eller några bidrag, så hon försörjde sig på att tvätta på den allmänna tvättinrättningen som låg i "Gropen" vid mejeriet. Hon tvättade åt sjukstugan och en hel del bättre bemedlade familjer. Hon hämtade och levererade tvätten med en skottkärra. Tvätten lades i blöt över natten och skrubbades sedan på tvättbräde. Den vita byken kokades i lut. Efter detta sköljde man för hand och "klappade" ur smuts och lut med ett klappträ. Det var ett oerhört tungt jobb och på ålderns höst var Annas händer märkta av lut och det våta, tunga arbetet.

Det var på dagtid det. På kvällar och nätter, från 1930-talet fram till 1953, städade hon på Facits kontor. Då hon gick i pension, delades hennes städområde upp på tre städerskor, vilket säger en del.
Bild: Anna firas på 70-årsdagen (Ann-Marie Pettersson).

På kontorshuset ledde en pampig stentrappa upp till stora kontorsentrén. Till vänster ledde en korridor fram till bruksdisponent Elof Ericssons kontorsrum. Där fanns också konferens- och styrelserum med ett rejält ekbord, skinnklädda stolar och två stora oljor av Elof och Theodor Adelswärd. Utanför Elofs rum ett väntrum för besökare med sköna fåtöljer, bord och som lektyr Söndagsnisses Strix samt tidningen Se.
Bild: Företagsledningen vid trappan till kontoret, 1937 (Facits arkiv).

På båda sidor om korridoren låg kontorsrum med bland annat bokföringsavdelning, personalchef och många kontorsdamer som var sekreterare. Sedan kom ännu en ny tvärkorridor med ritare, arkitekter och konstruktörer.

Anna Nilsson städade entrén, korridoren, plus alla rum till vänster, Elof Ericssons kontor och styrelserummet. Hon städade också hela undervåningen. Den dagliga städningen bestod av att tömma papperskorgar, damma, dammsuga, tvätta trappan, städa toaletter och vid dåligt väder våtmoppa golven. 

Det ingick också att höst- och vårstäda, det vill säga putsa fönster samt att bona alla golv. Det var först en noggrann rengöring av alla golven, sedan påstrykning av bonvax. Efter denna återstod polering med ylletrasor som satt på en stor fyrkant av järn med ett ledat skaft. Då det var höst- och vårstädning arbetade Anna från klockan fem på eftermiddagen till tre och fyra på morgonen. Ibland fick hon ta med en extra hjälp som hon betalade ur egen kassa. Det var också så att om man reparerat, eller byggt om så anlitades Anna på dagtid för att städa efter hantverkarna.

Anna var en enastående kvinna som orkade med dessa tunga arbeten, som dessutom var dåligt betalda. Hon var ändå alltid tacksam för att hon hade arbete och hon blev mycket respekterad för sin värdighet, hjälpsamhet och plikttrogenhet.

På den lilla fritid hon hade så handarbetade hon och vävde mycket. Anna var också mycket engagerad i Pingstkyrkan i Åtvidaberg, en församling hon varit med i från dess start.

Anna dog 90 år gammal, på midsommarafton 1976.

Källor:

Artikeln är en bearbetning av Anna Nilsson, städerska (opublicerad uppsats, 2008) skriven av Anne-Marie Pettersson och som ingår i den biografiska samlingen Åtvidabergsminnen som förvaras i Facettens arkiv i Åtvidaberg.

Författare: Roy Andersson, Brukskultur Åtvidaberg & Ann-Marie Pettersson, Åtvidaberg, november 2008
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Åtvidaberg