Ett nytt tänkande

Vid inledningen av stormaktstiden skötte Axel Oxenstierna Sveriges affärer. Krigen kostade mycket pengar och landet behövde guld och silvermynt för att avlöna soldater utomlands.

Då sjösatte Rikskanslern Axel Oxenstierna en plan, som syftade till att avhjälpa Rikets akuta penningbrist. Idén gick ut på, att skatter och tullinkomster från järnbergen skulle förvandlas till likvida medel genom att delar av kronans beskattningsrätt över bönderna utarrenderades mot kontant ersättning, till bruksidkare och andra förmögna personer.

Men innan Rikskanslern kunde göra allvar av sin plan, måste han först få klart för sig vilka rättsliga regler som av gammal hävd gällde inom landets olika bergslag. Kanslern behövde en överblick över de avtal som Rikets framlidna kungar under tidigare århundraden träffat med bergsbönderna. Då utgick en befallning från Generalbergsamtets kansli, att bergmästarna inom sina olika områden skulle spåra upp gamla dokument, som rörde bergsbruket och skicka in dem till Kanslern för tolkning, avskrift och kopiering.