Hantverkare

Torpens folk var skickliga hantverkare, men behövde oftast hjälp av smeden, som också var hovslagare. Förutom smeden urskilde sig tre viktiga yrkeskategorier.

Timmermannen
Husen var timrade. Ritningar fanns inte utan timmermannen hade måtten i huvudet. Trots att vi lever i skogrika trakter blev det i järnbrukens närhet ont om timmerskog. Det är en av orsakerna till, att man i gamla hus ofta ser att timret är återanvänt.

Skomakaren och Skräddaren
Alla kläder och skor tillverkades på beställning av skräddaren och sko­makaren, som utsågs av sockenstämman. Det som bestämdes där blev som lagfäst och fick större aktning hos allmänheten.

Sockenskräddaren och sockenskomakaren hade störst anseende bland hantverkarna i bygden. Men utnämningen innebar också förpliktelser. Skräddaren och skomakaren fick inte slarva eller oskäligt driva upp sina arbetslöner och skulle varje söndag vara tillgängliga vid kyrkan, så att socknens innevånare slapp besväret att uppsöka dem.

Två gamla torpare, Karl-Magnus och hans tvillingbror Johan-Fredrik, från Njudung i Småland, här fotograferade på sin gemensamma 80-årsdag år 1906. Johan-Fredrik var skräddarkunnig.

Det är han, som är upphovsmannen till tvillingbrödernas finkostymer, Johan-Fredrik nyttjade ingen mönsterbok. Sin inövade kostymmodell hade han i minnet. Man sa lite elakt, att olika gubbars sockentillhörighet kunde fastställas om man studerade deras kostymer. Ena socknens skräddare råkade alltid få ena byxbenet lite vidare än det andra. Grannsocknenskräddarens kreationer råkade oftast få högra rockärmen något längre än det vänstra etc.