Christoffer Polhem och Hällestad Storgruva
Christoffer Polhems släkt kom från Ungern. Fadern hade lidit skeppsbrott på Östersjön och hamnade på Gotland där Polhem föddes. Polhems barndom och ynglingaår kantades av motgångar. När hans stora begåvning äntligen blev uppmärksammad, var Hällestad Storgruva nära att sätta krokben för den Polhemska karriären.
Gossen Polhem blev tidigt faderslös och modern gifte om sig. Styvfadern intresserade sig föga för sin nya hustrus tidigare barn, vilket kom till Christoffer farbroders kännedom. Farbrodern tog Christoffer till Stockholm och satte honom i skola tillsammans med sina egna barn. Men oturen fortsatte förfölja den lille Christoffer. Även farbrodern dog och Christoffer stod ånyo utan stöd i livet. Efter många förvecklingar kom den nu 24-årige Polhem till Uppsala. Hans begåvning hade äntligen blivit uppmärksammad. I Uppsala lyckades Polhem laga ett domkyrkour som inte fungerat på tvåhundra år.
Polhem blev nu engagerad av Bergskollegium, den tidens industridepartement. Hans första uppdrag för Bergskollegie räkning blev att bygga en vattenpump nere i berget vid Hällestad Storgruva. Ännu en gång hade Polhem otur. Företaget misslyckades. Polhem har själv berättat, hur han fruktade att han skulle få avsked i samma stund han äntligen syntes få den framgång han hett eftersträvat. Polhem försvarade sig med furie. Hans försvarsbrev finns bevarat i Bergskollegie Brev och Suppliker för år 1692. Det är ett dokument, som anses ha stort kulturhistoriskt värde. Den sista sidan är ofta citerad.
Sista sidan i Polhemsbrevets beskrivning av Hällestad bergsmän:
"Vad Gruvan och Bergslagen eljest anbelangar så skickar sig en part som om de hade varken någon Gud eller överhet att befrukta, i det de träta och svärja nere i gruvan ibland så bergen må rämna. Uti sina sysslor hava de ingen ordning utan träta och svärja vem som ska vara uppe, vem som ska gå till brottet och vem som ska göra det eller det.
Gruvfogden akta de så mycket som en gammal hund efter han dricker sig drucken och ränner galen och är lika straffvärdig som en av dem.
In summo
här sätter ingen den andre utan var är sin egen herre. Om söndagarna lägga de sig invid kyrkan, alla rum och hål fylla de, dricka, dundra och svärja och om natten ropa som gastar.
Gruvan står som på språng att gå under vatten förmedelst deras underslev. Bergsfolket är sig emellan så avoge och förhatlige att förrän han i det minsta vill vara någon annan till nytta, förr gör han sig själv tiodubbel skada.
In summo; ett förtretligare, hatfullare, försmädligare och förargligare folk skall näpperligen finnas under solen än vid Hällsta Bergslag."
Vilhelm Kugelberg kommenterar i sin bok Fiskeby Fabriks skogar Polhems brev som följer:
"Då måtte med tiden allt ha ändrat sig till det bättre, ty någon arbetsammare och godsintare befolkning än Hällestadborna torde man numera svårligen kunna uppleta."
