Kolarna och skogsrået
Skogsrået var de vilda djurens härskarinna. En vacker kvinna, som försökte locka kolaren till älskog. Ibland varnade hon honom för farorna i skogen, ibland var hon ogin och hämndlysten.
En jägare fick se en naken kvinna sitta vid sjön och kamma sitt långa hår. Han lade an och sköt på henne. "Aj, aj, aj, nu brände jag mig" sa hon och försvann. Där hon suttit fanns bara lite slem kvar på marken.
En kolare ingick en förbindelse med skogsfrun. Några år senare skulle han gifta sig med en vanlig kvinna. När det lystes för brudparet kom en svart fågel och satte sig utanför stugan. Kolaren sköt efter fågeln men träffade inte. Omedelbart därefter blev han sjuk. Kolaren kunde aldrig mer lämna sängen och dog strax efteråt.
En dräng jagade tjäder och fick se Skogsfrun sväva över talltopparna. Han sköt efter henne och blev genast sjuk. En klok gumma botade honom genom att släppa eldglöd mellan skjortan och kroppen. Men bössan blev skämd.
Två kolare dämde en mila strax före Jul. Det blev så kallt, att vattnet frös till is i botten på deras vattentunna. Då ställde de tunnan över elden och gick in i kojan. Efter en stund hörde de hur tunnan ramlade ner från elden. När de kom ut stod tunnan kvar, men det hade börjat brinna i bottnen. Det var Skogsrån som varslade.
En kolare var på väg hem mitt i natten och lyste sig med en lykta. Då fick han se en kvinna som stod och klappade byk i ett gruvhål. Kolaren snavade och föll. När han föll tappade han lyktan, som slocknade. Han hörde hur alla glasen krossades. Då han fick eld igen på ett tyrbloss, var alla lyktans glas hela och kvinnan borta. Det var skogsfrun han sett.
En kolare hade lagt sig att sova i skogen. När han vaknade satt en vacker kvinna bredvid honom. Hon ville låna hans yxa. Han förstod att det var Skogsrån och försökte gå runt. Han ville se om hon verkligen hade hål i ryggen. Men hur han än gick var alltid framsidan vänd mot honom. Då blev han rädd och gick hem. Då skrattade hon, så att det ekade i skogen.
Kolarnas hustrur kunde skydda sina män från Skogsrån genom att sy in tibast och vänderot i männens kläder. Tibast och vänderot är verksamt mot all förtrollning.
Skogsrået ledde folk vilse En kolare blev förvillad mitt på ljusa dagen. Han irrade omkring mellan milan och en stätta i flera timmar. Då blev han arg och började svära. Nu visade sig ett fruntimmer som hade hål i ryggen. Då vände han tröjan ut och in. Om man vrängde tröjan hittade man rätt igen.
Två torpare var ute en vårmorron och jagade tjäder. De såg mycket fågel men sköt bara bom. När de gick hem hörde de hur det skrattade i skogen. Det var skogsrået.
