Finspång

Finspång industriFinspång, skrevs Finspong fram till 1942, då det blev köping, till arealen Sveriges största. Idag har tätorten omkring 15 000 invånare, vilka i ovanligt hög grad är beroende av tillverkningsindustrin. Nu, som alltid i Finspångs historia, är det metallindustrin som dominerar.

Redan i mitten av 1500-talet anlades det första bruket vid Finspångsån av kronan. Ett bra läge, eftersom ån var vattenrik och bergslagerna i Hällesta och Vånga fanns inom räckhåll. Dessutom var avståndet inte så långt till utförselhamnen i Norrköping.

Även om bruket anlades redan på 1500-talet så var det inte förrän på 1600-talet som tillverkningen tog riktig fart. Bakom uppsvinget låg dels alla krigen i 1600-talets Europa, dels utländsk kunskap och utländskt kapital och affärssinne. Finspångs bruk blev under århundradet en mycket framstående vapentillverkare, som inte bara försåg Sveriges utan stora delar av Europas arméer med kanoner. Detta framgångsrika företag hade inte varit möjligt utan den store industri- och företagsledaren Louis De Geer. De Geer klev in i brukets historia 1618 då han som borgensman såg till att landsmannen Willem De Besche kunde arrendera Finspångs bruk. 1641 köpte han själv bruket och utvecklade det, inte minst med hjälp av invandrade vallonsmeder från hans hemtrakter i nuvarande Belgien.

Ätten De Geer kom sedan att leda bruket i 200 år innan namnet försvann ur längderna 1841. Stångjärns- och framförallt kanontillverkningen utgjorde hela tiden grunden i företaget. Tillverkningen av inte minst kanoner var emellertid mycket konjunkturkänslig och i början av 1800-talet gick bruket in i en mycket allvarlig kris. Genom de nya ägarna Gustaf af Wetterstedt och senare Carl Ekman bröts dock den nedåtgående trenden och nyinvesteringar gjordes. En ny, väldig masugn uppfördes och kanontillvekningen drevs upp ordentligt. En tid verkade även den erkände preussiske konstgjutaren Carl Mertens vid bruket. Dennes prydnadssaker av gjutjärn i götisk stil finns ännu att beskåda i Finspångs bruksmuseum.

Under andra halvan av 1800-talet började också ett samhälle växa upp kring bruket. Arbetarna, som tidigare bott i torpen utanför bruket, flyttade in i speciella arbetarbostäder. Finspång var nu ett utpräglat brukssamhälle med en patriarkalisk och dynamisk brukspatron i Carl Ekman. Trots uppsvinget gled utvecklingen ifrån kanontillverkningen i Finspång. Ute i Europa gjordes kanonerna alltmer av stål, vilka hade en överlägsen hållbarhet. I Finspång höll man envist kvar vid kanoner av järn. Utgången var till slut given och efter en bitter strid med landets andra kanontillverkare, Bofors, tvingades, i början av 1900-talet, Finspångs bruk att avsluta en över 300-årig tillverkning av kanoner. Vid samma tid avled den gamle brukspatronen Ekman.

Finspångs bruk och gods styckades nu upp i en rad olika företag. Finspång kring sekelskiftet var en smältdegel där stora omställningar inom industrin var nödvändiga. Mer om detta kan ni läsa under rubrikerna ovan till höger.

Bruket och dess efterföljare har förstås dominerat Finspångs industrihistoria i mycket hög grad. Ändå har det givetvis funnits också annan industri. Här nämner vi några i mängden. "Cittra Lasse", eller Adolf Larsson, som han egentligen hette, gjorde sig i början av 1900-talet känd som en cittratillverkare av storformat. Hans ackordcittror från Finspång letade sig ut till köpare i stora delar av världen. Cyklar av märket "Snabb" gjordes också i samhället i början av seklet. Några utlåtanden om denna "förstklassiga maskin" kan ni läsa här.

I Finspång och det intilliggande Lotorp verkade även den driftige John Fröberg, som förmodligen var Nordens uppfinnare av postorderkatalogen. Denne framgångsrike affärsman startade en hel räcka med industrier; tryckerier, kartongfabrik, fiskeredskapsfabrik och snickeri för att nämna några.

ASEA-Stal

Asea Stal industriI den stora omställningsprocess, som följde på brukets nedläggning föddes två livskraftiga industrier i Finspång. Den ena av dessa var det som skulle bli ASEA-STAL eller som det heter idag (2003) Alstom.

Svenska Turbinfabriks Aktiebolag Ljungström (STAL) bildades i februari 1913 i Stockholm och redan i mars samma år startades verksamhet i Finspång. Bakom företagets tillverkningsidé låg uppfinnaren Birger Ljungström, som i Finspång fann bra verkstäder och duktiga arbetare; alltså ett lämpligt ställe för tillverkning av turbiner i stor skala. Förutom verkstäder, bostäder och markreserver så köptes Finspångs slott för att fungera som affärs- och ritkontor.

De 180 arbetarna utökades inom några år till 380. Därtill kom ca 100 tjänstemän. Den första turbinen från Finspång hamnade i London, nästa levererades till Skärblacka. 1916 köpte ASEA aktiemajoriteten i STAL och Birger Ljungström fick lämna VD-posten i företaget till förmån för ASEA-mannen Ivar Hahne. Trots problem kring första världskriget så utvecklades STAL, inte minst tack vare efterfrågan på turbiner till fartygsmaskiner. Nya verkstäder och maskiner tillkom, bostäder byggdes åt de alltfler arbetarna.

Allt större ångturbiner utgjorde grunden i STAL:s tillverkning, men även kylmaskiner för livsmedelsindustrin blev en försäljningsframgång. En återvändsgränd blev däremot experimenten med de första svenska reamotorerna i slutet av 1940-talet. Flygvapnet, som tidigare visat sitt intresse drog sig ur projektet, som fick läggas ned.

På 1950-talet bildade STAL dotterbolag i Norrköping och Linköping. Koncernen representerades numera i en mängd länder runtom i världen. Ång- och gasturbiner från Finspång har under senare decennier kommit till användning inom en rad olika områden. I exempelvis de stora kraftanläggningar som förser oss med energi behövs turbiner i jätteformat. Sådana görs i Finspång. En viktig inkomst har de gasturbiner varit som exporteras för kraftgenerering inom olje- och gasindustrin. Sådan kan återfinnas på oljeplattformar i Persiska viken till exempel.

Idag (2003) är STAL uppköpt av den internationella koncernen Alstom. Alstom i Sverige omsätter drygt 5 miljarder kronor och är representerat på ett tjugotal orter runtom i landet. Huvudkontoret ligger i Finspång där också huvuddelen av de omkring 3 000 anställda finns.

Finspångs metallverk AB

Finspångs metallverk portal till industriDet andra stora företaget som föddes ur askan efter Finspångs Bruks nedläggning var Finspångs Metallverk AB.

All järnverksamhet från bruket hade tidigare överförts till det nybildade Stens Bruks AB. Detta var emellertid bara en temporär lösning. Disponenten där, Kristoffer Huldt, tog snart initiativet till att bilda Finspångs Metallverk AB, som förutom järnverksamheten också tog över bostäder, markområden och det stora lantbruk som hört till Finspångs Bruk.

1914 startades en omfattande omställningsprocess där det gamla järnverket skulle bli ett modernt metallverk. Järnet ersattes med koppar, mässing och bronsprodukter. I början tillverkades tråd, kabel, plåt, band, rör och spik exempelvis.

Vid sidan av tillverkning ägnades stora resurser åt forskning. Metallverket skaffade sig därigenom ett försprång jämfört med många andra konkurrenter. Det märktes inte minst när företaget började marknadsföra produkter av lättmetallen aluminium. Det började med aluminiumfolie för förpackning av livsmedel och cigaretter. En helt ny produkt, som ersatte det gamla staniolpapperet. Det fortsatte sedan med fabricering av profiler och aluminiumplåt till de flygplan som under 1930- och 40-talen började utvecklas hos SAAB i Linköping.

På aluminiumsidan blev Svenska Metallverken en av de ledande i vår del av Europa. Aluminium- och andra lättmetallprodukter kom att bli företagets nisch. Stora investeringar gjordes i mitten av förra seklet och när det nya aluminiumvalsverket uppfördes räknades det som ett av världens modernaste.

Vid 50-årsjubileet 1963 hade företaget omkring 2 200 anställda, något hundratal mer än grannen STAL. Företagets produktsortiment kom att bli brett med alltifrån kopparrör till jaktplansprofiler och husfasader av aluminium.

Genom flera förändringar av ägarbilden har Svenska Metallverken under senare decennier delats upp i mindre produktionsenheter. Idag (2003) finns sex olika företag på samma industriområde, dessutom ingående i tre olika koncerner. Sapa Profiler AB, Sapa Heat Transfer AB, Sapa Industriservice AB och Sapa Technology, vilka ingår i Sapa-koncernen, Outokumpu Copper Strip AB ingår i den finska Outokumpu-koncernen och SSAB Tunnplåt ingår i SSAB-koncernen.

Exempel på produkter

Stockholmsutställningen 1897, Finspångs paviljong.
Bild: Stockholmsutställningen 1897, Finspångs paviljong.

Projektiler från 1895.
Bild: Projektiler från 1895.

Kanon vid spränggropen 1880.
Bild: Kanon vid spränggropen 1880.

Skurna band
Bild: Skurna band

Korrugeringsmaskin med plåt.
Bild: Korrugeringsmaskin med plåt.

Tubverket interiör 1939.
Bild: Tubverket interiör 1939.

Bilder från industrin

Utställning i Philadelphia, Finspångskanoner 1876.
Bild: Utställning i Philadelphia, Finspångskanoner 1876.

Arbetare, tubverket.
Bild: Arbetare, tubverket.

Folieverket.
Bild: Folieverket.

Mannen färdigställer provet från smältan, som gjuts i gjuteriet, för att se om legeringen är rätt.
Bild: Mannen färdigställer provet från smältan, som gjuts i gjuteriet, för att se om legeringen är rätt.

I skärverket skärs kopparbanden i mindre remsor.
Bild: I skärverket skärs kopparbanden i mindre remsor.

Mannen gjuter troligen bult i koppar (kan även vara mässing) föt tillverkning av bl a rör i TUB-verket.
Bild: Mannen gjuter troligen bult i koppar (kan även vara mässing) föt tillverkning av bl a rör i TUB-verket.

 

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language: